Konsert nu den 8 maj. Globen. Ala Lady Gaga. Min bror som fått med mig, kommer bli coolt hur som helst. Idag har jag haft en upptagen dag, storhandlat, städat, köpt nya spel till xboxet. Förhoppningsvis så blir det lite roligare efter ett par försök till. Nu tycks det vara omöjligt.
Livet är rätt bra.
Förutom att min mage känns svullen och gör rätt så ont. Är fortfarande öm i kroppen, främst i brösten. Vilket är störande. Imorgon så ska jag iväg och träna. Var ett tag sedan nu igen. Dags att ta upp det.
Nu vill jag bara få mina papper ifrån CSN och sätta igång och få rullning på allt. Lånet måste jag också fixa, får ringa nu under måndagen. Vad säger man när man ringer till banken, ja hej, jag är intresserade utav att ta ett lån? Vem ber man om att få prata med?
Ser ut som att jag har ett annat jobb på g också. Mycket trevligt som händer. Utlandsresa är ett stort samtalsämne just nu också. Bara roliga saker. Trevligt med omväxlingen.
I övrigt så har jag varit nästintill panikfri under dagen, och inte haft mycket irritations moment heller för den delen. Känns toppen.
En snabbt och hastigt ögonblick utav ilska passerade min kropp och la beslag på mina tankar.
Men flög förbi lika fort som det uppstod. Ledig imorgon också, valborg. Men ska inte göra något speciellt. Bara njuta utav solen, om den dyker upp =) Jävlar vad det åskade idag. Ryckte till när jag såg ett enormt ljus blixtra till i rummet.
Creepy. Men det är väl sådant som man får stå ut med om man vill ha sommar, ungefär samma som om man vill vara fin så får man lida pin. Påtal om att vara fin, måste hitta något passande som antingen är vitt eller svart att ha på mig under Sarahs dag.
Vart ska jag leta?
Får se, har ju tid på mig.
Hörs.
torsdag 29 april 2010
onsdag 28 april 2010
Vanligt.
Gråter för ingenting, idag igen. Öm i kroppen, men humöret är OK. Har ju fått vara hemma hela dagen ifs. Glad för det, har moppat och damsugit, plockat undan. Nu är bara disken kvar, samt matlagningen.
Ska nog dra på lite musik och sätta igång alldeles snart. Var nyss till affären och köpte lövbiff, potatis, sallad mm. Var tvungen att köpa cola zero. Nu har jag verkligen insett hur pass socker beroende jag är.
Var dag så äter jag något dåligt som innehåller på tok för mycket fett och alldeles för höga sockerhalter. Nu ska vi köra detox. Träna på gymmet 2 ggr i veckan och 30min hemma dagligen.
Nu ska jag snart införskaffa en bikini och vill ju inte se ut som stryk. Inte för att jag tänker springa runt och visa upp mig på stranden, men kanske händer det att jag någon kväll eller dag får för mig att det skulle vara trevligt med ett dopp eller bara ligga och sola mig på gräset i tanto.
Allt kan ske, kanske åker jag utomlands, alla möjligheter finns för mig nu. Pengarna och dessutom tiden. Underbart är det måste jag säga. En sista minuten, why not liksom?
Måste hitta något vettigt att ha på mig till Sarahs studentskiva också. Vitt eller svart eller både och är reglerna. De andra ska ha färgglatt. De som är de lyckliga och tar stundenten. Låter kul.
Ska nog dra på lite musik och sätta igång alldeles snart. Var nyss till affären och köpte lövbiff, potatis, sallad mm. Var tvungen att köpa cola zero. Nu har jag verkligen insett hur pass socker beroende jag är.
Var dag så äter jag något dåligt som innehåller på tok för mycket fett och alldeles för höga sockerhalter. Nu ska vi köra detox. Träna på gymmet 2 ggr i veckan och 30min hemma dagligen.
Nu ska jag snart införskaffa en bikini och vill ju inte se ut som stryk. Inte för att jag tänker springa runt och visa upp mig på stranden, men kanske händer det att jag någon kväll eller dag får för mig att det skulle vara trevligt med ett dopp eller bara ligga och sola mig på gräset i tanto.
Allt kan ske, kanske åker jag utomlands, alla möjligheter finns för mig nu. Pengarna och dessutom tiden. Underbart är det måste jag säga. En sista minuten, why not liksom?
Måste hitta något vettigt att ha på mig till Sarahs studentskiva också. Vitt eller svart eller både och är reglerna. De andra ska ha färgglatt. De som är de lyckliga och tar stundenten. Låter kul.
To Do
1: CSN, ansökningsblanketter. DONE
2: Korgar/lådor. Ordning & Reda? Måste köpas.
3: Storhandla - allt. Minst 2000kronor.
4: Storstäda hela hemmet. DONE
5: Kolla upp vem/vilka som kan köpa biljetter, studentskivan.
6: Planera semestern, boka biljetter mm.
7: Sola ffs, ser ut som ett lik.
8: Ordna tid till tandläkaren.
9: Leta upp en psykoterapeut
10: Köpa fler böcker, alla är slut!
11: Mobilen, köpa en ny?
12: Kläderna, gå igenom garderoben & köp in.
13: Träningen, maten. Lägg upp ett schema.
14: LÅNET - Boka in tid eller ring Banken.
15: Tvättstugan.
16: Blocket - tv till mamma!
17: Ungdomsmottagningen.
18: Max/Riccard - Maila chefen, börja jobba där?
19: Ring skolan, hör efter vad för papper som behövs ang jobb/skola/csn mm. DONE
20: Återkommande.
2: Korgar/lådor. Ordning & Reda? Måste köpas.
3: Storhandla - allt. Minst 2000kronor.
4: Storstäda hela hemmet. DONE
5: Kolla upp vem/vilka som kan köpa biljetter, studentskivan.
6: Planera semestern, boka biljetter mm.
7: Sola ffs, ser ut som ett lik.
8: Ordna tid till tandläkaren.
9: Leta upp en psykoterapeut
10: Köpa fler böcker, alla är slut!
11: Mobilen, köpa en ny?
12: Kläderna, gå igenom garderoben & köp in.
13: Träningen, maten. Lägg upp ett schema.
14: LÅNET - Boka in tid eller ring Banken.
15: Tvättstugan.
16: Blocket - tv till mamma!
17: Ungdomsmottagningen.
18: Max/Riccard - Maila chefen, börja jobba där?
19: Ring skolan, hör efter vad för papper som behövs ang jobb/skola/csn mm. DONE
20: Återkommande.
måndag 26 april 2010
Yeeeeeey
Nu ska jag börja föra anteckningar kring mitt mående under villa tidpunkter i månaden, dvs före och efter menstruationen. Jag måste för att kunna undersöka om det är PMDD.
För det är nog det, jag har under flera årstid försökt komma fram till vad det är som orsakar allt känslomässigt kaos.
Nu tror jag att det hela tiden varit närmare mig än vad jag kunnat ana. Det som gör mig påmind var månad helt enkelt. Så ett inlägg per dag. Kort simpelt om jag inte orkar mer. Ett - mår dåligt, spänd i kroppen. Irriterad. Gråtmild mm.
Gårdagen, kände mig bortkommen på jobbet- svårt att koncentrera mig.
Vaknade och kände mig så tung i kroppen, som att jag blivit överkörd utav en bil.
Var även just väldigt gråtmild, hade körslaget på och började nästan gråta. What? KÖRSLAGET liksom.
Kollar inte ens på sådant skit, men råkade ha tv4 på och såg en del, och det fick mig nästan att gråta?
Idag så känns allting svårt, svårt för att allting är jobbigt. Jag har rätt så ont i magen och jag har sovit oroligt. Det känns som att jag legat i vatten, i en vattensäng och guppat hela natten. Mardrömmar har jag haft inatt också.
Återkommer senare.
Ska snart åka iväg till mamma. Vi får se hurdant det går.
Usch usch panik ska ut.
För det är nog det, jag har under flera årstid försökt komma fram till vad det är som orsakar allt känslomässigt kaos.
Nu tror jag att det hela tiden varit närmare mig än vad jag kunnat ana. Det som gör mig påmind var månad helt enkelt. Så ett inlägg per dag. Kort simpelt om jag inte orkar mer. Ett - mår dåligt, spänd i kroppen. Irriterad. Gråtmild mm.
Gårdagen, kände mig bortkommen på jobbet- svårt att koncentrera mig.
Vaknade och kände mig så tung i kroppen, som att jag blivit överkörd utav en bil.
Var även just väldigt gråtmild, hade körslaget på och började nästan gråta. What? KÖRSLAGET liksom.
Kollar inte ens på sådant skit, men råkade ha tv4 på och såg en del, och det fick mig nästan att gråta?
Idag så känns allting svårt, svårt för att allting är jobbigt. Jag har rätt så ont i magen och jag har sovit oroligt. Det känns som att jag legat i vatten, i en vattensäng och guppat hela natten. Mardrömmar har jag haft inatt också.
Återkommer senare.
Ska snart åka iväg till mamma. Vi får se hurdant det går.
Usch usch panik ska ut.
söndag 25 april 2010
One day to go
En dag kvar. Det känns som att jag räknar ner till något jätte stort när det i själva verket handlar om en dags ledighet. Men jag har en massa att ta tag i och jag måste ge mig av imorgon och plocka upp en massa räkningar.
Helt sjukt, att behöva åka till ett annat hem för att plocka upp räkningar, som jag egentligen bara vill betala av via min dator på ett par få minuter.
Men lika bra att åka iväg, kanske får man träffa mamsan.
Hon fyller år snart, kommer blir trevligt. Eller jag hoppas att det blir trevligt. Ska vara där relativt tidigt för att slippa det jobbiga, "stanna en stund till" klockan är så lite, bla bla.
Nu ska jag sitta där i hela 3-5timmar. Och om de dricker så får de fan ta och lugna ner mängden. Orkar inte med ytterligare en repris. Fyllefamiljens återkomst. Nu ska jag börja med kaffet och sminket.
Helt sjukt, att behöva åka till ett annat hem för att plocka upp räkningar, som jag egentligen bara vill betala av via min dator på ett par få minuter.
Men lika bra att åka iväg, kanske får man träffa mamsan.
Hon fyller år snart, kommer blir trevligt. Eller jag hoppas att det blir trevligt. Ska vara där relativt tidigt för att slippa det jobbiga, "stanna en stund till" klockan är så lite, bla bla.
Nu ska jag sitta där i hela 3-5timmar. Och om de dricker så får de fan ta och lugna ner mängden. Orkar inte med ytterligare en repris. Fyllefamiljens återkomst. Nu ska jag börja med kaffet och sminket.
lördag 24 april 2010
One Two Tree
One day down.
WOW WOW WOW.
Imorgon kan jag tänka bara ikväll!
Fick fina besked. Är ledig en hel del i juli, dvs hela juli =)
Jag är också ledig i 22 dagar under maj.
Jobbar endast 9 dagar. Min glädje är stor.
Nu ska jag ordna till mig för jag ska snart iväg.
WOW WOW WOW.
Imorgon kan jag tänka bara ikväll!
Fick fina besked. Är ledig en hel del i juli, dvs hela juli =)
Jag är också ledig i 22 dagar under maj.
Jobbar endast 9 dagar. Min glädje är stor.
Nu ska jag ordna till mig för jag ska snart iväg.
fredag 23 april 2010
God morgon
Vet inte varför som jag skrev god morgon då jag varit uppe i mer än två timmar. Idag, imorgon och på söndag så ska jag stänga.
Livet skulle vara roligare om det var söndag.
Men jag har en massa att peppa mig själv med. Saker att se fram emot. Sådant behöver jag påminna mig själv om för att klara av att fortsätta.
Skrev en lista för hand, om visst det finns en hel del att se fram emot. Bra och roliga saker. Bara nu i maj så finns det ett par händelser som jag verkligen verkligen längtar till.
Men gud så mycket jobb!
Livet skulle vara roligare om det var söndag.
Men jag har en massa att peppa mig själv med. Saker att se fram emot. Sådant behöver jag påminna mig själv om för att klara av att fortsätta.
Skrev en lista för hand, om visst det finns en hel del att se fram emot. Bra och roliga saker. Bara nu i maj så finns det ett par händelser som jag verkligen verkligen längtar till.
Men gud så mycket jobb!
onsdag 21 april 2010
Tillbaka
Hej!
Såhär snygg kan jag vara !
Gotta er i att jag ser ut som stryk, för sådana bilder lär ni inte få se igen om ett par månader. (Garanterat inte om 6månader till 1år :)
Nu är jag tillbaka hemma. Vill att klockan ska gå fortare så att jag kan få prata. Kanske ska ta och visa en sak som jag absolut inte vill att andra människor ska läsa. Men det kan bli bland det bästa som jag någonsin har gjort.
Om modet inte sviker mig. Vi får se. Fick i varje fall det rådet att slänga ur mig det som jag skrivit, att kanske låta en annan person få se det. Kanske kommunikationen blir bättre.
Vi får hoppas. Nu ska jag diska och laga köttfärssås. Mums mums. haaaaaaaaaaaa.
Katastrof
Igår blev en jobbig dag till sist. Jag bestämde mig för att vara glad. Något som jag inte tror jag ska försöka mig på framöver. Trodde att det skulle fungera, men det gav bara motsatt effekt.
Press är nog något som inte passar mig. Iaf inte i vissa speciella sammanhang. Inte privat. I jobb, till en viss gräns fine. I skolan, fine. Påtal om skola. Jag är så lycklig över att jag äntligen ska få den chansen. Det kommer bli mycket bättre för mig. Det är något som jag är villig och redo att satsa på.
Idag så ska jag på möte, på jobbet. Vi ska ha ett inom arbetsledningen. Hoppas att det bara går fort. Känner att min panik inte kommer tygla sig idag. Blir nog dubbel medicin innan jag går hemifrån.
I och med dalarna i mitt mående så ska jag ta och ringa runt lite. Alla säger till mig att jag borde gå hos en samtalskontakt. Hos en psykoterapeut. Det kanske är så att det är den ända för mig att göra. Att testa på det.
Är bara rädd för att inte ens det ska hjälpa mig & dessutom rädd för att de ska försöka packa mig med mediciner. Det sista jag vill är att bli en känslokall & frånvarande zombie.
Imorgon så är jag ledig, det är välbehövligt. Det tycks alltid bli katastrof de första eller sista dagarna då som jag är ledig (känslomässigt alltså). Så nu hoppas jag att den dagen var igår och dagen idag och imorgon blir snällare mot mig.
Dags att duscha och börja röra sig snart.
Vi hörs
Press är nog något som inte passar mig. Iaf inte i vissa speciella sammanhang. Inte privat. I jobb, till en viss gräns fine. I skolan, fine. Påtal om skola. Jag är så lycklig över att jag äntligen ska få den chansen. Det kommer bli mycket bättre för mig. Det är något som jag är villig och redo att satsa på.
Idag så ska jag på möte, på jobbet. Vi ska ha ett inom arbetsledningen. Hoppas att det bara går fort. Känner att min panik inte kommer tygla sig idag. Blir nog dubbel medicin innan jag går hemifrån.
I och med dalarna i mitt mående så ska jag ta och ringa runt lite. Alla säger till mig att jag borde gå hos en samtalskontakt. Hos en psykoterapeut. Det kanske är så att det är den ända för mig att göra. Att testa på det.
Är bara rädd för att inte ens det ska hjälpa mig & dessutom rädd för att de ska försöka packa mig med mediciner. Det sista jag vill är att bli en känslokall & frånvarande zombie.
Imorgon så är jag ledig, det är välbehövligt. Det tycks alltid bli katastrof de första eller sista dagarna då som jag är ledig (känslomässigt alltså). Så nu hoppas jag att den dagen var igår och dagen idag och imorgon blir snällare mot mig.
Dags att duscha och börja röra sig snart.
Vi hörs
tisdag 20 april 2010
Märkligt
När jag läser föregående inlägg så känns det helt sjukt. För så känner jag inte alls idag. Idag ser jag att jag har relativt smala lår, fina ben. Platt mage och fint ljust hår. Inte ser jag speciellt trött ut idag heller, inga ringar under ögonen som är speciellt synliga.
Ser mina armar och känner mig stolt, de är slanka med inslag utav muskler. Fint. Vaderna visade jag upp idag pga klädsel. Mycket fint sammansatt var det. Ögonen är stora, ljusa och utmärkande.
Känner mig inte alls som den dumma kossa, fula, som jag beskrev häromdagen. Idag kanske jag ser mig själv så som andra gör. Man tenderar väl att bara se till alla fel, som oftast också är enormt överdrivna.
Men det tragiska är att det ofta är så som jag känner inför mig själv, om mitt utseende. Då är dagar som denna verkligen behövda och sköna. Kanske är jag schizofren. Fan vet jag.
Hade en rätt så rolig dag på jobbet igår. Måste vara så att nu när jag längre inte känner av pressen så kan jag slappna av mer. Skrattade mig mest igenom kvällen och pratade, åh gud vad jag pratade.
Tycker väldigt bra om mina arbetskamrater. Utan dem så skulle jag nog gått under för länge sedan. Det är en enorm skillnad på mina känslor inför dem och mina "sk.a" chefer. De är inte värst vidare mycket att ha till något, och jag kan knappt ens kalla dem för chefer. Utan de är svin som älskar att utöva makt och de gör de då så pass till den grad att det till sist inte liknar annat än ren mobbing.
Efter att jag hade slutat igår och satt och väntade på bussen så kom det fram en kille till mig. Så honom hoppa ut ifrån en bil, och plötsligt stod han framför mig, han pratade till mig trotts att jag hade musiken på.
Jag tog av min hörlurarna och tänkte för mig att jag inte orkar med ytterligare en idiot som ska stöta på mig eller sno mina cigg. Lik förbannat så började han stöta. Du jobbar där va? Jag känner igen dig. Jag äger en Pressbyrå, vill du ha jobb? Jag har en stor villa, för mig själv, kom dit?
Sov över?
Inte varför?
Har du pojkvän?
Är du oskuld?
Är du lebb?
Wtf?
Nu undrar jag, måste jag vara lebb för att tacka nej till honom?
Och om jag inte hade kille så skulle det då vara självklart att jag skulle hoppa i säng med honom utan att tveka?
Pinsamma människor alltså. Skrattade mig därifrån in till bussen.
Nu ska jag spela lite ordspel.
Hejs.
Ser mina armar och känner mig stolt, de är slanka med inslag utav muskler. Fint. Vaderna visade jag upp idag pga klädsel. Mycket fint sammansatt var det. Ögonen är stora, ljusa och utmärkande.
Känner mig inte alls som den dumma kossa, fula, som jag beskrev häromdagen. Idag kanske jag ser mig själv så som andra gör. Man tenderar väl att bara se till alla fel, som oftast också är enormt överdrivna.
Men det tragiska är att det ofta är så som jag känner inför mig själv, om mitt utseende. Då är dagar som denna verkligen behövda och sköna. Kanske är jag schizofren. Fan vet jag.
Hade en rätt så rolig dag på jobbet igår. Måste vara så att nu när jag längre inte känner av pressen så kan jag slappna av mer. Skrattade mig mest igenom kvällen och pratade, åh gud vad jag pratade.
Tycker väldigt bra om mina arbetskamrater. Utan dem så skulle jag nog gått under för länge sedan. Det är en enorm skillnad på mina känslor inför dem och mina "sk.a" chefer. De är inte värst vidare mycket att ha till något, och jag kan knappt ens kalla dem för chefer. Utan de är svin som älskar att utöva makt och de gör de då så pass till den grad att det till sist inte liknar annat än ren mobbing.
Efter att jag hade slutat igår och satt och väntade på bussen så kom det fram en kille till mig. Så honom hoppa ut ifrån en bil, och plötsligt stod han framför mig, han pratade till mig trotts att jag hade musiken på.
Jag tog av min hörlurarna och tänkte för mig att jag inte orkar med ytterligare en idiot som ska stöta på mig eller sno mina cigg. Lik förbannat så började han stöta. Du jobbar där va? Jag känner igen dig. Jag äger en Pressbyrå, vill du ha jobb? Jag har en stor villa, för mig själv, kom dit?
Sov över?
Inte varför?
Har du pojkvän?
Är du oskuld?
Är du lebb?
Wtf?
Nu undrar jag, måste jag vara lebb för att tacka nej till honom?
Och om jag inte hade kille så skulle det då vara självklart att jag skulle hoppa i säng med honom utan att tveka?
Pinsamma människor alltså. Skrattade mig därifrån in till bussen.
Nu ska jag spela lite ordspel.
Hejs.
söndag 18 april 2010
Fula jävla Ko
Du är så jävla ful. Äcklig ned ifrån upp, börjar med fötterna, stora tår och breda fötter. Vader som är alldeles för breda, trotts att det knappt finns minsta lilla fett på dem. Ojämna knäskålar och fläskiga lår. Breda jävla paddlår och fläsk på insidan utav låren. Utåt stickande höftben som låter fettet lägga sig i valkar ovan. Otränad rygg, och en ständigt svullen mage.
Muskelösa armar, men ändå inte fläskfria. Äcklig hud och tunt äckligt hår. Nariga läppar och äckliga tänder som skulle behöva få sig en enorm genomgång. Fula ögonbryn och mörka ringar kring ögonen.
Jävla rumpa som börjar att fläska till sig trotts att du rör på dig mer än vanligt. Onödigt stor, jävla revben som sticker ut och deformerar utseendet ännu mera. Nyckelbenen är fina, Grattis!
Ser ut som en levande död. För att inte tala om brösten. Ojämna bröst, ej synligt men känns. Oproportionerligt för kroppen dessutom. Stora händer och fula naglar, breda och onödiga.
Operationer kanske är det bästa alternativet. Kommer bara kosta 100 tusen +. Men det kanske det är värt. Blek är du också. Fucking ful. Kossa förbannade jävla äckliga häxa.
Muskelösa armar, men ändå inte fläskfria. Äcklig hud och tunt äckligt hår. Nariga läppar och äckliga tänder som skulle behöva få sig en enorm genomgång. Fula ögonbryn och mörka ringar kring ögonen.
Jävla rumpa som börjar att fläska till sig trotts att du rör på dig mer än vanligt. Onödigt stor, jävla revben som sticker ut och deformerar utseendet ännu mera. Nyckelbenen är fina, Grattis!
Ser ut som en levande död. För att inte tala om brösten. Ojämna bröst, ej synligt men känns. Oproportionerligt för kroppen dessutom. Stora händer och fula naglar, breda och onödiga.
Operationer kanske är det bästa alternativet. Kommer bara kosta 100 tusen +. Men det kanske det är värt. Blek är du också. Fucking ful. Kossa förbannade jävla äckliga häxa.
Ytligt glad invändigt.
Det tråkiga med allt är att jag inte kan känna av glädje. Att allting förblir så enformigt. Jag vill vara levande & lysa utav sprudlande glädje. Ett par saker som kan komma att hjälpa mig kommer att kosta mig en hel del.
Varför är det så? Att det som kan få mig och många andra att må bra kostar, inte bara i tid, men fan pengarna. Det svider men jag har inte mycket till val. Måste ta mig ett lån och snabbt. Innan jag slutar på jobbet.
Fast anställning har jag idag, och kommer kunna få till mig iaf en 30 000kr med den inkomst som jag har i dagens läge. Inte mycket pengar, men tillräckligt. Vill vara lika glad och dum som de andra tjejerna i min ålder.
Varför är det så? Att det som kan få mig och många andra att må bra kostar, inte bara i tid, men fan pengarna. Det svider men jag har inte mycket till val. Måste ta mig ett lån och snabbt. Innan jag slutar på jobbet.
Fast anställning har jag idag, och kommer kunna få till mig iaf en 30 000kr med den inkomst som jag har i dagens läge. Inte mycket pengar, men tillräckligt. Vill vara lika glad och dum som de andra tjejerna i min ålder.
fredag 16 april 2010
Framtiden
Idag kl 09.00 så var jag på besök hos en folkhögskola i Stockholm. Och det var dags för intervju. Jag var ute i god tid, jag var redan i orten ca 40min innan det var dags. Väl framme så visade det sig att det var fel. Helt fel ute. Fel skola.
Taxi, taxi. Skyndar mig iväg, rätt plats. 30sekunder försenad. Bergh, han och jag samtalade. Vi satt och pratade. Gick igenom skolan. Han kollade på mina papper. Sedan sa han till mig att redan nu är antagen.
Den 18 Augusti börjar jag. Skolan. Jag ska börja skolan. Äntligen. Nu ska jag skicka iväg ansöknings blanketter till CSN. Jag struntar fullständigt i om jag får en enorm skuld. Det handlar om min framtid och jag kan inte låta bli att betala ett pris för den.
Avbetalningen kan man ändå hålla på med i över 25år. Jag behöver utbildning och jag behöver att få må bra. Vilket jag inte kan göra om jag sysslar med sådant som jag inte tycker om. Som mitt jobb i dagsläget.
Nu ska chefen bara få höra nyheterna. De glada, som hon kommer bli rasande över. Men vem bryr sig. Lite kul samtidigt som det kommer vara lite jobbigt att kläcka ur mig detta. Men nu ska jag bara njuta utav vetskapen om att jag snart ska få börja leva igen.
Förövrigt så känner jag mig ganska så skum. Jag känner mig otroligt rastlös och tom inombords. Det är väl dags för deppighetsfasen nu igen. PMS som startar alldeles för tidigt, eller något i den stilen. Vet inte längre vad som är felet med mig. Tror mig inte veta eller låtsas inte veta heller.
Btw, fick en idiotisk flyer påkastad över mig vid tunnelbanestationen. Ett nytt program på Mvt handlade den om. Det ända som jag såg var en röv och en blondin med stora tuttar.
Måste bara kommentera : Pinsamt och riktigt jävla tråkigt. Uttjatat och tröttsamt. Tutte + rumpa = MTVS framgångs recept. Men de mest tragiska är väl hur pass många som kommer att titta på programmet.
DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
Eller den nya Reebok reklamen, ang skorna som ska få rumpan att bli snygg. Så som rumporna i reklamen. Kan vi inte bara exponera och visa nakna personer istället? Vad är poängen med trosorna på dessa rövar?
Visa allt.
ffs
Det mest pinsamma är nog ändå killarna som ska låtsas och försöka att spela oberörda utav reklamen. När de i själva verket inte kan slita blicken, eller inte vill slita blicken ifrån tv rutan under den reklamen.
Hjärnstyrkan är så svag &
Kuken är så stark.
Taxi, taxi. Skyndar mig iväg, rätt plats. 30sekunder försenad. Bergh, han och jag samtalade. Vi satt och pratade. Gick igenom skolan. Han kollade på mina papper. Sedan sa han till mig att redan nu är antagen.
Den 18 Augusti börjar jag. Skolan. Jag ska börja skolan. Äntligen. Nu ska jag skicka iväg ansöknings blanketter till CSN. Jag struntar fullständigt i om jag får en enorm skuld. Det handlar om min framtid och jag kan inte låta bli att betala ett pris för den.
Avbetalningen kan man ändå hålla på med i över 25år. Jag behöver utbildning och jag behöver att få må bra. Vilket jag inte kan göra om jag sysslar med sådant som jag inte tycker om. Som mitt jobb i dagsläget.
Nu ska chefen bara få höra nyheterna. De glada, som hon kommer bli rasande över. Men vem bryr sig. Lite kul samtidigt som det kommer vara lite jobbigt att kläcka ur mig detta. Men nu ska jag bara njuta utav vetskapen om att jag snart ska få börja leva igen.
Förövrigt så känner jag mig ganska så skum. Jag känner mig otroligt rastlös och tom inombords. Det är väl dags för deppighetsfasen nu igen. PMS som startar alldeles för tidigt, eller något i den stilen. Vet inte längre vad som är felet med mig. Tror mig inte veta eller låtsas inte veta heller.
Btw, fick en idiotisk flyer påkastad över mig vid tunnelbanestationen. Ett nytt program på Mvt handlade den om. Det ända som jag såg var en röv och en blondin med stora tuttar.
Måste bara kommentera : Pinsamt och riktigt jävla tråkigt. Uttjatat och tröttsamt. Tutte + rumpa = MTVS framgångs recept. Men de mest tragiska är väl hur pass många som kommer att titta på programmet.
DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
Eller den nya Reebok reklamen, ang skorna som ska få rumpan att bli snygg. Så som rumporna i reklamen. Kan vi inte bara exponera och visa nakna personer istället? Vad är poängen med trosorna på dessa rövar?
Visa allt.
ffs
Det mest pinsamma är nog ändå killarna som ska låtsas och försöka att spela oberörda utav reklamen. När de i själva verket inte kan slita blicken, eller inte vill slita blicken ifrån tv rutan under den reklamen.
Hjärnstyrkan är så svag &
Kuken är så stark.
onsdag 14 april 2010
Heaven
Nu är det inte långt kvar. Dags att ta sig ut och åka iväg. Ska nog ta mig till köpcentret först och handla in lite hårfärg. Måste bli av med den fula utväxten.
Solbrillor på.
Jeans jackan på.
Briljant.
Alla kommer glo.
Jag vill inte. Men det gör dem i varje fall. Men nu kommer väl han den elaka nya killen på jobbet att slänga ur sig ytterligare en kommentar.
Han har sedan dag ett trakasserat mig, mer eller mindre. Rätt harmlöst då han egentligen aldrig sagt något rakt ut till mig.
Han härmar mitt sätt att prata, han upprepar ord som han inte tycker stämmer in. Han glor och kollar på mig på ett väldigt skumt sätt. Han ser riktigt förbannad ut. Han hånar det faktum att jag är stressad.
Han la en kommentar om mitt utseende. En elak sådan. Ja jag kommer med glädje sluta köra skift. Återgå till vanlig medarbetare. Gud så skönt. Då slipper jag direkt kontakt med hela högen skit gubbar och tanter.
Gudomligt.
Solbrillor på.
Jeans jackan på.
Briljant.
Alla kommer glo.
Jag vill inte. Men det gör dem i varje fall. Men nu kommer väl han den elaka nya killen på jobbet att slänga ur sig ytterligare en kommentar.
Han har sedan dag ett trakasserat mig, mer eller mindre. Rätt harmlöst då han egentligen aldrig sagt något rakt ut till mig.
Han härmar mitt sätt att prata, han upprepar ord som han inte tycker stämmer in. Han glor och kollar på mig på ett väldigt skumt sätt. Han ser riktigt förbannad ut. Han hånar det faktum att jag är stressad.
Han la en kommentar om mitt utseende. En elak sådan. Ja jag kommer med glädje sluta köra skift. Återgå till vanlig medarbetare. Gud så skönt. Då slipper jag direkt kontakt med hela högen skit gubbar och tanter.
Gudomligt.
Dagarna går
Idag ska jag på möte. På jobbet. Det fick jag reda på igår. Kl 14.00 skickades ett sms, och det är obligatoriskt. What?
Fuck YOU.
SOL!!
& snart är det slut.
Fuck YOU.
SOL!!
& snart är det slut.
måndag 12 april 2010
Mycket att göra
Nu ska jag återigen iväg. Är hel snurrig i huvudet. Kanske är det medicinen. Vad vet jag. Något är det. Jag ställer mig upp och då svartnar det helt o hållet om ögonen och jag känner mig svimfärdig.
Jag är väldigt förvirrad också. Glömmer bort saker, går på fel tunnelbanor, tror mig ha gjort saker som jag inte gjort. Gör saker som är onödiga och glömmer bort det som är viktigare.
Nej en nödvändig paus. Det är vad jag kommer att få imorgon. Men trotts det så har jag en lång att göra lista att avklara. Först och främst så måste jag hämta ut mitt paket & dessutom lämna tillbaka det andra paketet. Detta kommer kosta mig 400kr men förhoppningsvis så får jag också tillbaka 400kr senare.
Sedan så ska jag följa med en person som jag inte träffat på år när hon tar hål i öronen, fika och sedan bege mig mot stan. Där ska jag sitta på en uteservering och äta och dricka gott.
Därefter ska jag sova och bara njuta.
Dagen därpå blir det solning och träning.
Storhandla och bara vara.
Träna måste jag och ska jag göra var dag nu.
På ett eller annat sätt.
Mycket att ordna, sedan ska jag på intervju på skolan.
Förhoppningsvis kan jag få besked relativt kort därefter, för jag ska ha möte med chefen samma dag.
Vill komma med besked!
Så överraskad hon kommer att bli, hennes ansiktsuttryck kommer vara priceless!
Dessutom så ska jag spela in hela skiten :)
Jag är väldigt förvirrad också. Glömmer bort saker, går på fel tunnelbanor, tror mig ha gjort saker som jag inte gjort. Gör saker som är onödiga och glömmer bort det som är viktigare.
Nej en nödvändig paus. Det är vad jag kommer att få imorgon. Men trotts det så har jag en lång att göra lista att avklara. Först och främst så måste jag hämta ut mitt paket & dessutom lämna tillbaka det andra paketet. Detta kommer kosta mig 400kr men förhoppningsvis så får jag också tillbaka 400kr senare.
Sedan så ska jag följa med en person som jag inte träffat på år när hon tar hål i öronen, fika och sedan bege mig mot stan. Där ska jag sitta på en uteservering och äta och dricka gott.
Därefter ska jag sova och bara njuta.
Dagen därpå blir det solning och träning.
Storhandla och bara vara.
Träna måste jag och ska jag göra var dag nu.
På ett eller annat sätt.
Mycket att ordna, sedan ska jag på intervju på skolan.
Förhoppningsvis kan jag få besked relativt kort därefter, för jag ska ha möte med chefen samma dag.
Vill komma med besked!
Så överraskad hon kommer att bli, hennes ansiktsuttryck kommer vara priceless!
Dessutom så ska jag spela in hela skiten :)
lördag 10 april 2010
Baby Angel Alien
Idag är det den 10 April. Imorgon den 11 April. För två år sedan vid denna tiden så hade jag nyligen fått reda på att jag var gravid.
Trotts att jag omöjligen skulle kunna varit det. Jag hade blött och jag hade ingen som helst aning om att jag skulle ha något växande inom mig, ett barn.
Jag var på besök hos barnmorskan, just för att jag hade blött så himla mycket. Hon sitter där och undersöker mig, och säger - Men Sabina du har ett levande foster inom dig, du är gravid.
Allting var bra, alla värden såg bra ut. Nu visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade bara ett par veckors tänka på mig för att fatta mitt beslut. Vecka 11 + ett par dagar till.
Så långt hade det gått. Kanske var jag lite rundare om magen? Jag såg ingen speciell skillnad. Inte i det tidiga stadiet. Jag åker hem, hem till honom. Vi som skulle skiljas åt dagen därpå.
Han skulle åka iväg. Och vara borta länge länge. Allting var surrealistiskt. Jag var gravid med hans barn. Han och jag skulle förmodligen inte ses på minst ett par månader. Jag skulle vara hemma själv. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag vet inte.
Dagen därpå åkte han iväg.
Jag kom hem efter att ha följt honom till centralen.
Kom hem och bara grät.
Grät tills jag hade så ont. Så ont att jag var tvungen att säga till min mamma vad som händer och att ringa en ambulans. Det hela gick väldigt fort. Jag fick missfall och från den ena dagen till den andra så hade jag fått veta att jag väntade barn till att inte hinna förstå, för jag var chockad.
Till att bli av med min pojkvän och till att vara ensam. Ensam kvar i mitt tillstånd, i min förvirring och i min förtvivlan. Jag hade förlorat barnet, jag hade förlorat min rätt, min chans till att fatta ett beslut.
Därför så kommer jag alltid att sörja, för jag fick inte ens fatta ett beslut. Vad jag än skulle valt att göra. Det spelar ingen roll hur jävla uppenbart det beslutet skulle kunna ha varit.
Jag fick, jag upplevde, jag chockades och jag förlorade.
Orden fira, passar inte in här. 2 års nykterhet. Grattis. Verkligen. Men jag vet inte om jag vill höra om det. Glömt bort allting annat?
Nu ska jag iväg och jobba.
RIP Alien.
Så som jag hann se dig.
Trotts att jag omöjligen skulle kunna varit det. Jag hade blött och jag hade ingen som helst aning om att jag skulle ha något växande inom mig, ett barn.
Jag var på besök hos barnmorskan, just för att jag hade blött så himla mycket. Hon sitter där och undersöker mig, och säger - Men Sabina du har ett levande foster inom dig, du är gravid.
Allting var bra, alla värden såg bra ut. Nu visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade bara ett par veckors tänka på mig för att fatta mitt beslut. Vecka 11 + ett par dagar till.
Så långt hade det gått. Kanske var jag lite rundare om magen? Jag såg ingen speciell skillnad. Inte i det tidiga stadiet. Jag åker hem, hem till honom. Vi som skulle skiljas åt dagen därpå.
Han skulle åka iväg. Och vara borta länge länge. Allting var surrealistiskt. Jag var gravid med hans barn. Han och jag skulle förmodligen inte ses på minst ett par månader. Jag skulle vara hemma själv. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag vet inte.
Dagen därpå åkte han iväg.
Jag kom hem efter att ha följt honom till centralen.
Kom hem och bara grät.
Grät tills jag hade så ont. Så ont att jag var tvungen att säga till min mamma vad som händer och att ringa en ambulans. Det hela gick väldigt fort. Jag fick missfall och från den ena dagen till den andra så hade jag fått veta att jag väntade barn till att inte hinna förstå, för jag var chockad.
Till att bli av med min pojkvän och till att vara ensam. Ensam kvar i mitt tillstånd, i min förvirring och i min förtvivlan. Jag hade förlorat barnet, jag hade förlorat min rätt, min chans till att fatta ett beslut.
Därför så kommer jag alltid att sörja, för jag fick inte ens fatta ett beslut. Vad jag än skulle valt att göra. Det spelar ingen roll hur jävla uppenbart det beslutet skulle kunna ha varit.
Jag fick, jag upplevde, jag chockades och jag förlorade.
Orden fira, passar inte in här. 2 års nykterhet. Grattis. Verkligen. Men jag vet inte om jag vill höra om det. Glömt bort allting annat?
Nu ska jag iväg och jobba.
RIP Alien.
Så som jag hann se dig.
fredag 9 april 2010
torsdag 8 april 2010
Sorgliga låtar
Sorgliga låtar.
Det finns för många.
Ingen som är bäst.
Yes.
Här är några.
Deine Lakaien - Lonley (Akustisk)
Hans styrka i rösten, ljuden, musiken.
Bra.
Moto Boy - Beat Heart, Young Love
Vilken känsla.
Damien Rice - 9 Crimes
Uppgivenhet
Korns version utav Radioheads låt "Creep"
Känner igen mig.
NiN - Something I can never have, Hurt
Låten byggs upp så bra, och bara titeln på den tilltalar.
HIM - Join Me In Death
Kärlek + Död.
Melissa Horn - Lät du henne komma närmare
Smärta, besvikelse och skuld.
Kent - Allt med dem.
Bäst.
Metallica - Nothing Else Matters
Förknippas med en avliden vän.
Cat Power - Metal Heart
Djupare än man kan tro.
Harry Payuta - Watermelon in Easter Hay
Lyssna.
Sia - Breathe Me
Känner igen mig själv.
U2 - Sometimes You Cant Make it on your own, All I want is You
Vackra & Kärleksfulla
The Stone Roses - I wanna be Adored
Om att aldrig känna sig tillräcklig och önskad
System Of A Down - Lonely Day
Ensamhet.
Ben Harper - Waiting For You, Drugs Dont Work
Längtan.
Sigur Ros - Hoppipolla mfl
Mästerverk rakt igenom.
Brian Eno Det mesta med honom.
Mästerverk rakt igenom här med.
Lisa Ekdahl - Ljug för mig Älskling.
Bästa kärlekslåten på Svenska
R.E.M - Everybody Hurts
Klassiker.
Sonata Arctica - Tallulah
Tilltalande & om man är deppig, så kan man få gråta.
Detektivbyrån - Granmon <3<3<3<3
Ordlöst vackert.
Moby - Why Does My Heart Feel so Bad
Fin.
Kleerup - Thank You For Nothing
Ilska, sorg besvikelse och främst svek.
ColdPlay - Fix You
Skriven utav sångaren i Cold Play till sin Fru när hon led utav Förlossnings Depression.
Lasgo - Cry
Nostalgi, jag ca 13år och olyckligt kär.
Det finns för många.
Ingen som är bäst.
Yes.
Här är några.
Deine Lakaien - Lonley (Akustisk)
Hans styrka i rösten, ljuden, musiken.
Bra.
Moto Boy - Beat Heart, Young Love
Vilken känsla.
Damien Rice - 9 Crimes
Uppgivenhet
Korns version utav Radioheads låt "Creep"
Känner igen mig.
NiN - Something I can never have, Hurt
Låten byggs upp så bra, och bara titeln på den tilltalar.
HIM - Join Me In Death
Kärlek + Död.
Melissa Horn - Lät du henne komma närmare
Smärta, besvikelse och skuld.
Kent - Allt med dem.
Bäst.
Metallica - Nothing Else Matters
Förknippas med en avliden vän.
Cat Power - Metal Heart
Djupare än man kan tro.
Harry Payuta - Watermelon in Easter Hay
Lyssna.
Sia - Breathe Me
Känner igen mig själv.
U2 - Sometimes You Cant Make it on your own, All I want is You
Vackra & Kärleksfulla
The Stone Roses - I wanna be Adored
Om att aldrig känna sig tillräcklig och önskad
System Of A Down - Lonely Day
Ensamhet.
Ben Harper - Waiting For You, Drugs Dont Work
Längtan.
Sigur Ros - Hoppipolla mfl
Mästerverk rakt igenom.
Brian Eno Det mesta med honom.
Mästerverk rakt igenom här med.
Lisa Ekdahl - Ljug för mig Älskling.
Bästa kärlekslåten på Svenska
R.E.M - Everybody Hurts
Klassiker.
Sonata Arctica - Tallulah
Tilltalande & om man är deppig, så kan man få gråta.
Detektivbyrån - Granmon <3<3<3<3
Ordlöst vackert.
Moby - Why Does My Heart Feel so Bad
Fin.
Kleerup - Thank You For Nothing
Ilska, sorg besvikelse och främst svek.
ColdPlay - Fix You
Skriven utav sångaren i Cold Play till sin Fru när hon led utav Förlossnings Depression.
Lasgo - Cry
Nostalgi, jag ca 13år och olyckligt kär.
tisdag 6 april 2010
Rolig Vecka
Nu kör jag. Hela veckan. Tis,onsdag, ledig torsdag,kör fredag,lördag & söndag. Som det ser ut nu så även måndag. Nu är det igång igen. Jobbet tar över mitt liv. Det blir inte mycket över. Veckan därpå så är jag ledig 6 dagar.
Jag försökte prata med chefen igår men hade inte tid över. Hon tyckte att vi skulle prata efter att jag bytt om och var påväg hemåt. Men jag bara viftade bort henne. Men jag måste få prata med henne.
Nu är det lite tid kvar, först och främst så kanske jag ska få ett besked ifrån skolan, men jag har redan antagit att jag kommer att få en plats. Annars så får jag väl söka in som andra handsval.
Vill iväg. Måste få berättat att jag inte ska köra vidare. För det vill jag absolut inte. Är helt slut.
Jag försökte prata med chefen igår men hade inte tid över. Hon tyckte att vi skulle prata efter att jag bytt om och var påväg hemåt. Men jag bara viftade bort henne. Men jag måste få prata med henne.
Nu är det lite tid kvar, först och främst så kanske jag ska få ett besked ifrån skolan, men jag har redan antagit att jag kommer att få en plats. Annars så får jag väl söka in som andra handsval.
Vill iväg. Måste få berättat att jag inte ska köra vidare. För det vill jag absolut inte. Är helt slut.
söndag 4 april 2010
Upp kl 04.00
Jaha. Hej. Imorgon så ska jag tydligen öppna. Jag ska upp kl 0400. Intressant. Riktigt intressant. Min käre arbetskollega är sjuk, hon ringde och sjukanmälde sig för att sedan fullständigt ignorera i att svara när de ringer ifrån jobbet.
Jag förstår henne, för jag känner för att göra precis likadant. Nu ringde min chef för ca 5 timmar sedan och bad mig komma in imorgon. Öppna. Why? Alla kommer att vara på plats. Låt mig slippa, eller låt mig iaf få gå hem efter frukosten?
Vad ska jag göra där, det är fullt med chefer och kompetent personal. Varför och vart komma jag in i bilden? Jag ska dit för att min arbetskamrat återigen efter att ha varit sjukskriven i över en och en halv månad känner att hon inte vill jobba. Hon var tillbaka häromdagen, i en dag.
Men imorgon får det också ta stopp. Jag har haft kul under vissa stunder på det stället. Jag har haft bra stunder, men de behöver inte sluta för att jag slutar köra som arbetsledare. För imorgon så säger jag stopp. Konsekvenserna får bli vad dem blir. För jag orkar inte mera.
Dessa sjuka tider och dessa ansvarsåtaganden som är omöjliga att leva ett lyckligt och glatt liv med. Jag vill bara få slappna av för engångsskull. Jag vill bara jobba som vanligt. Inte som en vettskrämd och argsint idiot.
Tycker synd om de som faktiskt kommit att gilla mig och mina skift. De kommer nog bli tufft för dem framöver då som de längre inte är under "mitt våld". Jag har trotts allt varit väldigt förstående och respektfull i min roll som deras chef. Nu vet de vad som väntar dem.
Jag har under hela denna dagen velat fram och tillbaka. Undrat och funderat om det är rätt beslut men kan inte se annat än att det är det. Så arg och ledsen, frustrerad och förbannad som jag har varit över människorna där och allt som har med mitt nuvarande jobb och min nuvarande arbetsroll att göra tala klart och tydligt om för mig att nu är det dags för att slut.
Undrar hur hon kommer att ta det min chef, vi får väl se. Jag har iaf all rätt till att göra vad jag vill. Ser på sätt och vis fram emot det. Att bara stå där och inte göra ett skit eller också jobba på som en kossa men slippa få all skit kastad över mig.
Det som kommer bli jobbigast är väl rasterna, eller ja rasterna kommer väl bli sköna att få för engångskull. Men jag kan glömma rökpauserna. Och dessutom så lär bemötandet emot mig inte bli det bästa. Förmodligen blir det mycket arga miner ett bra tag framöver.
Det händer saker inom familjen också. Nu ska vi tydligen inte säga upp lägenheten. Utan ha kvar den. Min mamma ska flytta tillbaka. Varför? Alldeles för larvig och sjuk historia. Men vi blir kvar. Skönt på ett sätt men riktigt jobbigt på många andra.
Har dock bett min bror att kolla upp andra lägenheter i hans namn, så att vi kanske kan få komma bort från den hemska orten åtminstone. Jaha, hopp in i duschen. Sedan ska jag väl läsa lite i min bok och förhoppningsvis somna så jag får en eller tre timmars sömn.
Ser inte fram emot det.
Verkligen inte. Speciellt inte då jag ska stänga restaurangen i ca 7 dagar framöver.
Sug sug sug. Hatar jävla jobbet.
Jag förstår henne, för jag känner för att göra precis likadant. Nu ringde min chef för ca 5 timmar sedan och bad mig komma in imorgon. Öppna. Why? Alla kommer att vara på plats. Låt mig slippa, eller låt mig iaf få gå hem efter frukosten?
Vad ska jag göra där, det är fullt med chefer och kompetent personal. Varför och vart komma jag in i bilden? Jag ska dit för att min arbetskamrat återigen efter att ha varit sjukskriven i över en och en halv månad känner att hon inte vill jobba. Hon var tillbaka häromdagen, i en dag.
Men imorgon får det också ta stopp. Jag har haft kul under vissa stunder på det stället. Jag har haft bra stunder, men de behöver inte sluta för att jag slutar köra som arbetsledare. För imorgon så säger jag stopp. Konsekvenserna får bli vad dem blir. För jag orkar inte mera.
Dessa sjuka tider och dessa ansvarsåtaganden som är omöjliga att leva ett lyckligt och glatt liv med. Jag vill bara få slappna av för engångsskull. Jag vill bara jobba som vanligt. Inte som en vettskrämd och argsint idiot.
Tycker synd om de som faktiskt kommit att gilla mig och mina skift. De kommer nog bli tufft för dem framöver då som de längre inte är under "mitt våld". Jag har trotts allt varit väldigt förstående och respektfull i min roll som deras chef. Nu vet de vad som väntar dem.
Jag har under hela denna dagen velat fram och tillbaka. Undrat och funderat om det är rätt beslut men kan inte se annat än att det är det. Så arg och ledsen, frustrerad och förbannad som jag har varit över människorna där och allt som har med mitt nuvarande jobb och min nuvarande arbetsroll att göra tala klart och tydligt om för mig att nu är det dags för att slut.
Undrar hur hon kommer att ta det min chef, vi får väl se. Jag har iaf all rätt till att göra vad jag vill. Ser på sätt och vis fram emot det. Att bara stå där och inte göra ett skit eller också jobba på som en kossa men slippa få all skit kastad över mig.
Det som kommer bli jobbigast är väl rasterna, eller ja rasterna kommer väl bli sköna att få för engångskull. Men jag kan glömma rökpauserna. Och dessutom så lär bemötandet emot mig inte bli det bästa. Förmodligen blir det mycket arga miner ett bra tag framöver.
Det händer saker inom familjen också. Nu ska vi tydligen inte säga upp lägenheten. Utan ha kvar den. Min mamma ska flytta tillbaka. Varför? Alldeles för larvig och sjuk historia. Men vi blir kvar. Skönt på ett sätt men riktigt jobbigt på många andra.
Har dock bett min bror att kolla upp andra lägenheter i hans namn, så att vi kanske kan få komma bort från den hemska orten åtminstone. Jaha, hopp in i duschen. Sedan ska jag väl läsa lite i min bok och förhoppningsvis somna så jag får en eller tre timmars sömn.
Ser inte fram emot det.
Verkligen inte. Speciellt inte då jag ska stänga restaurangen i ca 7 dagar framöver.
Sug sug sug. Hatar jävla jobbet.
lördag 3 april 2010
Jag Stör
Jag vill inte höra mina tankar mer. De bara malar och malar på. Det finns inget slut. Jag höjer musiken. För det känns som om att mitt huvud ska sprängas. Det är för mycket. Överväldigande. Enormt. För stort. Jag är så arg, jag är så ledsen. Mest är jag besviken.
Allting kretsar runt där inne. Bultar och bankar, någonting måste ut, ut ur mig. Jag har inte plats för allt detta. Mår kass och vet inte längre vad jag ska ta mig till. Om jag orkar att leva med detta eviga ekande om hur misslyckad och jobbig jag är.
Jag vill glömma alla människor som har varit i mitt liv, alla svininga handlingar som begåtts emot mig. Men jag kan inte, kan bara inte glömma bara sådär. Hörlurar. Jag behöver ta på min hörlurar. Jag stör.
Jag stör.
Allting kretsar runt där inne. Bultar och bankar, någonting måste ut, ut ur mig. Jag har inte plats för allt detta. Mår kass och vet inte längre vad jag ska ta mig till. Om jag orkar att leva med detta eviga ekande om hur misslyckad och jobbig jag är.
Jag vill glömma alla människor som har varit i mitt liv, alla svininga handlingar som begåtts emot mig. Men jag kan inte, kan bara inte glömma bara sådär. Hörlurar. Jag behöver ta på min hörlurar. Jag stör.
Jag stör.
Ni tror ni vet
Ingenting är okej.
Jag är bara jobbig. Jag tjatar och kan inte vara normal. Nöjd och tyst. Jag tror att det kanske vore lika bra om jag inte fanns i närheten utav andra människor.
Jag tär på deras välmående.
Fattar inte varför som jag ens ska ha en röst. Den ger bara ifrån sig irriterande ljud. Ord, sådana ord som ingen vill lyssna till. Jag är bara en enorm börda och bör kvävas tills jag håller käften.
Ingen vill förstå mig. Jag är bara en hypokondriker som tror mig lida utav varje sjukdom som skulle kunna passa in på mig som person och de problem som jag har.
Men vi får väl se då, när jag väl börjat samtala med en psykolog vad som sägs.
Vad hon/han kommer fram till.
Skulle egentligen vilja hämnas igenom att bara försvinna. Bort ifrån alla som är så jävla självupptagna att de inte bryr sig ett skit om mig.
Jag kräver väl för mycket, för mycket uppmärksamhet. För mycket förståelse. Kanske skulle jag bara ut och supa skallen av mig, leva som förr. Fortsätta som om att allting är bra, låtsas som om det är så jag vill leva.
Att jag är nöjd och mår som en prinsessa. Jag vet inte vad det är som krävs utav mig. Mer än det som jag kan märka av utifrån era ageranden och era tydliga handlingar och ord som får mig att känna mig som om jag är betydelselös.
Mina problem tas inte på allvar och jag är bara en hysterisk idiot. En liten förvirrad tjej som borde lära sig att ha pli på sig själv. Varför kan hon inte bara skratta lite? Varför kan hon inte bara vara som andra? Varför är hon så lat?
Varför är hon så tråkig?
Jag orkar seriöst inte mycket mera.
Måste bort. Bort bort. Långt åt helvete bort. Kanske ringer jag psyket åker in en kväll. Försvinner.
Glömmer bort allt. Blir bättre.
För jag bryter sakta men säkert samman.
"Men du är mycket bättre nu är förr".
Utåt sett.
UTÅT.
JAG FATTAR INTE VAD MER JAG MÅSTE SÄGA ELLER GÖRA FÖR ATT BLI TRODD?
Och jag vet heller inte om jag snart vill mer. Snart är jag slut. Ur funktion.
Jag är bara jobbig. Jag tjatar och kan inte vara normal. Nöjd och tyst. Jag tror att det kanske vore lika bra om jag inte fanns i närheten utav andra människor.
Jag tär på deras välmående.
Fattar inte varför som jag ens ska ha en röst. Den ger bara ifrån sig irriterande ljud. Ord, sådana ord som ingen vill lyssna till. Jag är bara en enorm börda och bör kvävas tills jag håller käften.
Ingen vill förstå mig. Jag är bara en hypokondriker som tror mig lida utav varje sjukdom som skulle kunna passa in på mig som person och de problem som jag har.
Men vi får väl se då, när jag väl börjat samtala med en psykolog vad som sägs.
Vad hon/han kommer fram till.
Skulle egentligen vilja hämnas igenom att bara försvinna. Bort ifrån alla som är så jävla självupptagna att de inte bryr sig ett skit om mig.
Jag kräver väl för mycket, för mycket uppmärksamhet. För mycket förståelse. Kanske skulle jag bara ut och supa skallen av mig, leva som förr. Fortsätta som om att allting är bra, låtsas som om det är så jag vill leva.
Att jag är nöjd och mår som en prinsessa. Jag vet inte vad det är som krävs utav mig. Mer än det som jag kan märka av utifrån era ageranden och era tydliga handlingar och ord som får mig att känna mig som om jag är betydelselös.
Mina problem tas inte på allvar och jag är bara en hysterisk idiot. En liten förvirrad tjej som borde lära sig att ha pli på sig själv. Varför kan hon inte bara skratta lite? Varför kan hon inte bara vara som andra? Varför är hon så lat?
Varför är hon så tråkig?
Jag orkar seriöst inte mycket mera.
Måste bort. Bort bort. Långt åt helvete bort. Kanske ringer jag psyket åker in en kväll. Försvinner.
Glömmer bort allt. Blir bättre.
För jag bryter sakta men säkert samman.
"Men du är mycket bättre nu är förr".
Utåt sett.
UTÅT.
JAG FATTAR INTE VAD MER JAG MÅSTE SÄGA ELLER GÖRA FÖR ATT BLI TRODD?
Och jag vet heller inte om jag snart vill mer. Snart är jag slut. Ur funktion.
fredag 2 april 2010
Långfredag
Långfredag.
Jag lyckades få den till kort fredag. Vaknade 15.22. Mycket bra jobbat. Hade världens kväll igår. Stannade i ca 40min efter att jag slutat och städade. Det såg fan förjävligt ut.
Lämnade en lapp på kontors bordet och skrev att det var långt över 50+ gäster efter kl 23. Så att om det inte var bra nog, såg bra nog ut så får de ha förståelse för det. Nu har det klagats hela veckan på mitt sätt att arbeta.
Igår fick jag nog, vi fördubblade våran timförsäljning var timma som gick. Och mer blev det. Rast var bara att glömma som de flesta andra dagarna. Dock så har jag väl inte behövt jobba som ett cp varje dag som jag fick göra igår.
Trött blev jag.
Blev arg och lät det gå ut över Lilys öron. Hon verkade inte vara speciellt intresserad utav att lyssna. Utan skyndade sig iväg in igen. Jag sa att jag hade fått skit för att jag inte tagit en skräprunda under kvällen.
Allting annat var perfekt, men jag hade inte tagit en skräprunda. Då är det dåligt, då spelar ingenting annat roll. Skräprundan. Det förstörde allt.
Två medarbetare hade överhört chefen + ytterligare en chef prata om hur dåliga stängningar jag gör. Kul, ingen har klagat på ett helt år och nu helt plötsligt med nya chefer så får jag bara en massa skit kastat över mig.
Ledsnar på riktigt.
Berättade för Lily att jag förmodligen inte orkar mer.
Hon verkade förstå.
Nu ska jag äta mat och spela tvspel.
Vi hörs.
Jag lyckades få den till kort fredag. Vaknade 15.22. Mycket bra jobbat. Hade världens kväll igår. Stannade i ca 40min efter att jag slutat och städade. Det såg fan förjävligt ut.
Lämnade en lapp på kontors bordet och skrev att det var långt över 50+ gäster efter kl 23. Så att om det inte var bra nog, såg bra nog ut så får de ha förståelse för det. Nu har det klagats hela veckan på mitt sätt att arbeta.
Igår fick jag nog, vi fördubblade våran timförsäljning var timma som gick. Och mer blev det. Rast var bara att glömma som de flesta andra dagarna. Dock så har jag väl inte behövt jobba som ett cp varje dag som jag fick göra igår.
Trött blev jag.
Blev arg och lät det gå ut över Lilys öron. Hon verkade inte vara speciellt intresserad utav att lyssna. Utan skyndade sig iväg in igen. Jag sa att jag hade fått skit för att jag inte tagit en skräprunda under kvällen.
Allting annat var perfekt, men jag hade inte tagit en skräprunda. Då är det dåligt, då spelar ingenting annat roll. Skräprundan. Det förstörde allt.
Två medarbetare hade överhört chefen + ytterligare en chef prata om hur dåliga stängningar jag gör. Kul, ingen har klagat på ett helt år och nu helt plötsligt med nya chefer så får jag bara en massa skit kastat över mig.
Ledsnar på riktigt.
Berättade för Lily att jag förmodligen inte orkar mer.
Hon verkade förstå.
Nu ska jag äta mat och spela tvspel.
Vi hörs.
torsdag 1 april 2010
aaa
jajajaa jag kan inte sluta skriva här
Och jag måste testa skriva med skruvad text
Behöver få ha kul.
Kul
Vad är kul?
Ska vi hitta på något kul?
Det kanske vi ska.
Men vad är det?
Vi måste hitta på något kul.
Roligt.
Vi ska ha roligt du & jag.
Kul
Och jag måste testa skriva med skruvad text
Behöver få ha kul.
Kul
Vad är kul?
Ska vi hitta på något kul?
Det kanske vi ska.
Men vad är det?
Vi måste hitta på något kul.
Roligt.
Vi ska ha roligt du & jag.
Kul
Alla har vi hemligheter
Alla människor tycks vara någon annan än den som vi uppfattar och tror oss veta dem vara. Igår så åkte jag sällskap med en arbetskollega ifrån jobbet. Vi skulle först vänta på bussen i ca 20min. Sedan så skulle vi vänta på nästa buss och under tiden så började något ändras med honom.
Hans blick och hans ton i rösten förändrades. Han började berätta om sitt liv. Han berättade att hans riktiga namn inte är det som vi trott. Att han har bott på de mest skumma ställen. Att hans föräldrars födelseår är annat än det som står registrerat i folkbokföringen.
Han har varit i kriget, han har varit med om alldeles för många nära döden upplevelser. Vid första bussplatsen så hade jag tagit fram en tidning för att jag ville läsa mitt horoskop. Och jag frågade honom om vad han var, Stenbock.
Jag läste mitt, läste hans men läste inte högt. Sa att det inte stod något speciellt. För det gjorde det inte heller. Lika bra det då, det skulle väl ändå varit onödigt, då han i själva verket är skorpion.
Jag tycker bättre om honom nu. Gillade hans genuina och mer osäkra sida bättre än dem som han visar utåt. Han berättade en hel del personliga saker. Vet inte varför som jag fick ta del utav det.
Innan han gick av bussen så sa jag att jag inte kommer säga ett ljud. Och han sa, det vet jag väl. Varför tror du annars att jag berättade?
Vilket förtroende.
Nu blir det lite skumt att jobba tillsammans idag, då jag vet hurdant han egentligen mår. Hur ledsen, ensam, isolerad och deprimerad han är. Men för oss så ser han inte ut att vara något utav de sakerna.
Alla har vi hemligheter, men nu känns det som om att mina är mer hanterbara.
Hans blick och hans ton i rösten förändrades. Han började berätta om sitt liv. Han berättade att hans riktiga namn inte är det som vi trott. Att han har bott på de mest skumma ställen. Att hans föräldrars födelseår är annat än det som står registrerat i folkbokföringen.
Han har varit i kriget, han har varit med om alldeles för många nära döden upplevelser. Vid första bussplatsen så hade jag tagit fram en tidning för att jag ville läsa mitt horoskop. Och jag frågade honom om vad han var, Stenbock.
Jag läste mitt, läste hans men läste inte högt. Sa att det inte stod något speciellt. För det gjorde det inte heller. Lika bra det då, det skulle väl ändå varit onödigt, då han i själva verket är skorpion.
Jag tycker bättre om honom nu. Gillade hans genuina och mer osäkra sida bättre än dem som han visar utåt. Han berättade en hel del personliga saker. Vet inte varför som jag fick ta del utav det.
Innan han gick av bussen så sa jag att jag inte kommer säga ett ljud. Och han sa, det vet jag väl. Varför tror du annars att jag berättade?
Vilket förtroende.
Nu blir det lite skumt att jobba tillsammans idag, då jag vet hurdant han egentligen mår. Hur ledsen, ensam, isolerad och deprimerad han är. Men för oss så ser han inte ut att vara något utav de sakerna.
Alla har vi hemligheter, men nu känns det som om att mina är mer hanterbara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)