Katastrof

Igår blev en jobbig dag till sist. Jag bestämde mig för att vara glad. Något som jag inte tror jag ska försöka mig på framöver. Trodde att det skulle fungera, men det gav bara motsatt effekt.

Press är nog något som inte passar mig. Iaf inte i vissa speciella sammanhang. Inte privat. I jobb, till en viss gräns fine. I skolan, fine. Påtal om skola. Jag är så lycklig över att jag äntligen ska få den chansen. Det kommer bli mycket bättre för mig. Det är något som jag är villig och redo att satsa på.

Idag så ska jag på möte, på jobbet. Vi ska ha ett inom arbetsledningen. Hoppas att det bara går fort. Känner att min panik inte kommer tygla sig idag. Blir nog dubbel medicin innan jag går hemifrån.

I och med dalarna i mitt mående så ska jag ta och ringa runt lite. Alla säger till mig att jag borde gå hos en samtalskontakt. Hos en psykoterapeut. Det kanske är så att det är den ända för mig att göra. Att testa på det.

Är bara rädd för att inte ens det ska hjälpa mig & dessutom rädd för att de ska försöka packa mig med mediciner. Det sista jag vill är att bli en känslokall & frånvarande zombie.

Imorgon så är jag ledig, det är välbehövligt. Det tycks alltid bli katastrof de första eller sista dagarna då som jag är ledig (känslomässigt alltså). Så nu hoppas jag att den dagen var igår och dagen idag och imorgon blir snällare mot mig.

Dags att duscha och börja röra sig snart.
Vi hörs