Ekvation

Jaaa!

Nu är jag 21. Och nu mår jag verkligen dåligt. Men jag är lycklig ändå. Förutom extrema tomhetskänslor.

Precis som förut alltså. Jag mår illa av mig själv.

Ego kuk

Jag är så frustrerad. Jag fattar inte alls vad jag ska tro tycka eller känna. Är du sur? Är du arg nu? Men varför är du så grinig för? Vad är det? Är det något som är fel? Har jag gjort något? Har det hänt något? Vad är det som händer? Är du förbannad? Har jag gjort någonting fel? Har du tagit din medicin? Har du haft en dålig dag?

Har du någonsin tänk på att det kan vara så att jag inte alltid ska behöva förklara mig, mitt beteende och mitt tillfälliga tillstånd. Du beskriver aldrig hur du tänker, hur du mår, vad du är arg eller tjurig över. Nej, för du är väl aldrig det? Nej du visar det inte igenom att svära, slå eller sparka på saker, du visar det inte ens igenom att se sur ut.

Du gör absolut ingenting, det är ditt sätt. Du protesterar, du infinner dig inte i tillvaron och drar dig bort ur undan den. Men jag jag syns jag hörs, jag skriker, jag svär, jag är tyst, jag blir stum. Jag kan inte bearbeta eller hantera mitt. För jag är ett jävla monster. Jag är en tjej, en mens vulkan som bara är beredd att slänga ur mig enorma massor utav aggressioner, utbrott. PANG PANG BOOM !!

Passa er, era jävla änglar. Ni som inte är sura, ni som aldrig känner något, ni som bara är glada, lugna när vi andra, vi som i de med annat kön förblir ragator som bara sprutar ut skit över er. Den skit som ni slänger ner på golvet, den som vi får plocka upp, den skit som ni lämnar på bordet, då ni spillt ut kaffe på morgonen och bara skiter att torka upp.

Den skit ni lämnar i sängen, obäddad, men det stör er inte? Nej såklart inte. Det är bara ett problem för oss, oss idiotiska fittor. Eran jävla skit som ni lämnar kvar i toaletten, era piss stänk över badrummet, era fingeravtryck över hela jävla speglarna. Era jävla lager utav disk, smutsiga golv som ni aldrig damsuger. Soffkuddarna som ni slänger runt och lämnar kvar i ett jävla hög och springer ifrån.

Gardinerna som ni drar fram o tillbaka, och aldrig drar tillbaka. WHAT THE FUCK. Era kukar som ständigt ska masseras, och helt plötsligt så vill ni inte ens få dem masserade, för vi blir för tråkiga, för alldagliga. Vi blir den del utav eran vardag. Fyfan, den där vardagen.

Era jävla fly fältet när det blir svårt, försök och era försök som också ni lyckas med. Barn vill ni ha också, flera stycken, men inte fan förstår ni konsekvenserna utav det heller. Vi blir plötsligt tjocka och oattraktiva. Vi blir tjatiga mammor, vi blir en förvärrad version utav det som ni redan lärt er att tycka illa om. Ni förstår inte att vi inte har lust att massera era kukar efter att ha jobbat, lämnat och hämtat på dagis eller också suttit hemma hela dagen med era ungar, torkandes spyor, bytit blöjor, matat, städat, skurat, och sen undrar ni varför vi inte klär upp oss, gör oss lite fina för er.

Köper lite sexiga underkläder och förför er. JA JÄVLAR VA SVÅRT DET ÄR ATT FÖRSTÅ.
Otrogna, flörtar lite på jobbet, kanske knullar ni på en brud en sen utekväll. MEN VI ÄR så griniga. Vi måste förklara oss och underhålla er. Annars så slutar ni bry er, om ni nu ens gjorde det ifrån början.

Bryr ni er? Bryr du dig?