Trolleritrollera

Jag har lyckats igen.

Och denna gången har jag lyckats riktigt bra. Jag har vänt upp och ner in och ut, tömt och kastat. Sorterat och plockat bort. Tänkt och funderat. Fantasierat och drömt. Sett och blundat och Misslyckats återigen. Förfallit in till denna idioti. Blivit den jag mest utav allt hatar att vara.

Strykan är det drivande i den svagaste stunden som jag existerat på jorden. Kommen ifrån skit och skiten den förföljer. Höger vänster, söder eller norr. Det tycks vila en förbannelse över mig som jag inte kan bryta. Jag är förhäxad utav dolda egenskaper som tar mig dit jag inte vill.

Visa du som är så klok. Ung smart och oj så intelligent.
Kvällarna de för samman det som krävs. Ingenting är lagom, allt kommer i för hög dos.
Bara rätt mängd utav allting är lagom. Helst ingenting. Ett förbluffande ingenting. Detdär glansiga och det som ni förförunnade få får.

Meningen den spelar ingen roll. Vi behöver den inte. Vi bara är för att vi ska vara. Utan frågor utan tvivel. Ingen tvekar vi lever för det är nu.Oemotståndlig och kraftfull. Forserande och med fart inträder det. Tar plats och upptar energi.
Tror jag skulle kunna säga klappat o klart. Finito. Adjö. bay bay baby bay bay.

Men jag fixar det inte.

Vad är det som krävs utav mig?