Delmål

Min kropp har fått en ny hållning, en klar förbättring mot förr. Min rumpa har helt plötsligt fått ett lyft, och magen,låren samt armarna är mer tonade än någonsin efter 17års ålder.

Great.
Nu ska jag köra så in i helvete fram tills jag åker utomlands.
Sedan sätts det upp nya mål, lite mindre utseende fixerande sådana. Tänker springa ett maraton nästa år.

Men först delmålen, som ska leda mig fram till de större.
Kommer bli kul!

Åhhhhhhhhhhhhhhhhhh.

Britney Ger Nostalgi

Seriöst. När jag var mindre, dvs 7-11år så tyckte jag väldigt bra om Britney Spears. Hon var min idol som liten 2:a klassare. Bara pga jag satt och var rätt uttråkad, har varit vaken sedan kl 7 i morse.

Så sökte jag lite på henne, på nätet, youtube etc. Lyssnade till en konsert som jag tyckte var asball som 9åring. Som inte alls var det idag, men däremot så blev jag nostalgisk och letade vidare efter klipp.

Hittade ett, en som "påstår sig ha hennes riktiga röst". Dvs det som hon faktiskt sjunger in i micken under sina konserter. Då det är mycket förinspelat, samt playback (många ggr i hennes fall).

Hon hur som helst, så lyssnade jag till det klippet och blev rätt chockad. Det lät hemskt, alltså riktigt hemskt. Fast samtidigt så vet hon också med sig att hon har playback, förinspelat material samt körande tjejer.

Det hon sjunger in i micken behöver inte ens vara bra, det behöver bara fyllas i ibland, för att man ska få "känslan utav live".

Nu var det inte riktigt det som gjorde mig chockad, utan mer hur pass bra hon sjöng som liten flicka, yngre ända fram tills 15års ålder. Sedan började hon plötsligt låta väldigt ljust, skört och vek. Precis som hon gör idag.

Visserligen ändras rösten, men förr kunde hon sjunga kraftfullt, högt, nå svåra toner etc etc. Vad har hänt? Känns hemskt, sörjer nästan lite haha. Jag som såg upp till henne så mycket, när jag var mindre.

Hon var värsta fenomenet och grym! Bäst. Men på vad egentligen? Stackars lilla Britney. Hon mår väl åtminstone bättre idag än för att par år sedan, hoppas jag. Men hon borde lägga ner musiken.

Iaf konserter, etc.
Den tiden är sedan långt över. Hon är inte ett tonårsfenomen längre.
Utan en 30årig kvinna, som har sett bättre dagar..

Kurator

Imorgon så ska jag upp klockan 08.00. Frukost, kaffe och en snabb dusch. Ska iväg mot min förra bostads ort (fortfarande) egentligen. Ska träffa min kurator, Ulrika. Känns riktigt jobbigt. Speciellt nu på kvällen, när det närmar sig.

Jag har panik även inför detta. Vad ska vi säga? Vad ska vi prata om? Vad har vi möjligtvis att säga till varandra? Visserligen så har jag en hel del problem,däremot inget som jag tror att en kurator kan göra något åt.

Ventilera, få ur mig orden, tankarna, känslorna. Kanske det kan vara nyttigt, men jag skäms redan inför mig själv och för vad som kommer bli sagt i det rummet. Hon kommer förmodligen inte alls fatta vad mitt (problem) är- vilka de är.

Jag kommer låsa mig och inte kunna prata ordentligt, kanske inte få ur mig något som passar in i sammanhanget. Kanske kommer jag totalt gå in i en förnekelse fas där jag inte alls tycker mig vara sjuk, inte ha några som helst problem.

Men jag vet att det bara blir alltfler. Finns ingen som jag kan lura, inte ens mig själv. Däremot så kan jag inte alltid finna orden, och namnge vad jag känner. Känna igen och kunna berätta.

Vi kan försöka här, (öva lite).
Jag är rädd för förändringar, jag är rädd för att sitta här (imorgon) med dig och prata, jag är rädd för att gå fram till receptionen här (ingången) betala, ta emot kvitto och bli ombedd att sätta mig ner.

Jag är ofta rädd för att gå in på gymmet, jag är rädd för att se mig själv i spegeln, jag är rädd för att bli tjock, jag är rädd för att jag inte ska orka upprätthålla ett sunt och någorlunda normalt liv.

Jag är rädd för att min mamma ska insjukna mer, att pappa ska dö. Att min bror ska supa sig själv till en livsfarlig situation. Att ****** ska överge mig, att jag för evigt ska förbli såpass ensam som jag idag är.

Att jag aldrig kommer klara av att känna mig normal i sociala sammanhang. Att jag aldrig ska sluta vara så misstänksam. Att jag ska misslyckas, med allt. Att jag aldrig ska få mina tänder fixade. Att jag aldrig ska klara av eller få uppleva känslan utav samhörighet.

Att jag aldrig ska känna vad det är jag vill i livet, vad jag vill göra, vad jag drömmer om. Att jag aldrig ska bli nöjd, att jag alltid ska vara lika rädd. Att jag glöms bort, att alla egentligen får veta vilken äcklig människa jag egentligen är.

Jag är rädd för att ta konflikter, jag är rädd inför auktoriteter, jag är rädd för att bli mobbad i min kommande klass. Jag är rädd för att inte klara av skolan. Jag är rädd för att dö, i lungcancer. Jag är rädd för att jag aldrig någonsin har njutit i livet.

Jag är rädd för att jag aldrig kommer förändras. Att jag hamnar tillbaka i mitt gamla destruktiva sätt att leva. Att jag överges, att Sarah är arg på mig. Att jag aldrig ska bli duktig på något.

Att ingen ser mig som den människa som jag är. Att det bara kommer bli värre i världen, att exponeringen utav kvinnor förvärras. Att jag faller offer för något äckligt igen. Att jag inte ska kunna få barn, att jag aldrig ska vara självständig.

Jag är rädd för att aldrig känna mig värdig att älskas. Jag är rädd för att jag kanske inte är värd att älskas. Jag är rädd för att jag inte är älskad. Jag är rädd för att vara beroende. Jag är rädd för att dö ensam. Jag är rädd för att jag aldrig ska kunna få riktiga vänner.

Jag är rädd för att jag ska förlora det lilla som jag har. Jag är rädd för att jag aldrig skulle kunna skapa mig ett värdigt, nytt liv.
Jag är rädd för att bli fulare, jag är rädd för att inte värderas, tycka om.

Jag är rädd för livet.
Känslor.
Tankar.
Människor.
Kärlek.
Hat.
Sorg.
Avvisande.
Misslyckande.
Sökandet.
ALLT.

Träning.

Oj missade visst att lägga upp en bild senast.
Lika bra det.

Nu har jag lämnat in alla papper till jobbet, det är lika med slut nu.
Jag har övergett stället för gott. Och det känns väldigt bra.

Sitter och lyssnar musik, letar massa musik som jag lyssnade till som liten. Kul att återfå alla minnen och tankar som jag då hade.

Har beställt en hel del böcker ifrån nätet. Ifrån Bokus, mycket bra priser och en mycket bra hemsida har dem. Lätt sökt och lätt att hitta de kategorier som man vill åt.

Har läst ut två alldeles snart, har fem till därefter. Älskar när det kommer ett meddelande på mobilen och det är ifrån dem. Böckerna finns nu att hämta bla bla.
Så kommer man hem med paketet, och öppnar det -

lägger fram alla fina nya böcker och bara kollar på dem.
Har lyckats samla på mig den hel del, bara här har jag redan 15st böcker.
Hemma så har jag väl en 50st iaf, ja och en hel del biologi,historia,fakta ordböcker etc.

Om jag hade köpt varje bok som jag läst så hade jag nog haft en 300st i alla fall. Vet inte vad som flög i mig, den gången när jag upptäckte hur underbart det är att läsa.

Läste väldigt sällan, fuskade i skolan när vi fick i uppgift att läsa. Nu är jag galen. Bästa som finns, nästan.

Duktig med träningen har jag också varit. Tränat regelbundet nu igen, i ca 3 veckor. Både hemma och på gymmet. Har vant mig med gymmet allt mer nu. Känns inte lika jobbigt nu som då, kanske för jag har en tränings kamrat med mig in och ut - däremot så tränar vi separat.

Känns bra i varje fall.
Dricker sådana protein shakar också, dem är jätte bra. Behövs också när man tränar så pass ofta som jag nu gör. Får inte i mig det minsta i näringsväg som jag behöver. Ska börja dricka någon kolhydrat produkt också.

Jag skakar så efter passen, behöver snabb återhämtning.
Ska fixa batterier till vågen också, vill gärna veta vad jag väger, och kanske satsa på att gå ner 2-4kilo.

Har en utlands resa på väg snart! Vill kunna ha bikini utan att känna mig äcklig. Och jag vill verkligen framhäva mina magmuskler mer, nu syns dem. Men jag är inte nöjd, allt ska bort. Minsta lilla fett, minsta lilla underhusfett.

Jag ska bli ren, smal och må bättre.
Konditionen börjar visst också bli bättre.
Svettas som aldrig förr när jag är på gymmet, tydligen så tyder det på konditions förbättring. Det visste jag inte förr!

Fy, kom just att tänka på att jag måste ta tag i min lönesituation.
Har fått fel lön, och nu kan tydligen inte han som ursprungligen skulle hjälpt mig göra ett smack. Måste ringa till min fdt chef, en utav dem.

Hoppas hon förstår min situation, annars så blir det att ta till med facket.
I promise, jag ska ha mina 14 000kr.
Punkt.

Nä spela lite betapet till.
Sedan är det dags för sängen, måste upp relativt tidigt imorgon.
Ställa om dygnet en aning, ska ju upp tidigt även på tisdag.
Kurator tid, min första.

Ulrika heter hon.
Vi får väl se.
Hej

Pözz

Pang Pang Pang.

Jag vill slå stort, hårt, mest, kraftfullt. Extremt.
Jag vill synas, men förbli osynlig.

Stort.
Spektakulärt.
Bäst.

Bli bäst.
På allt.
På allt som jag tar mig an.

Jag vill bli snygg, dessutom.
Snygg.

Sådär.
SNYGG.

Jag försökte häromdagen.
Sminkade mig och kände mig för en kort stund fin.
Ni får se en bild här .

Kul kul.
Sommar nu.
Kan folk börja ha semester så att man kan träffas och ha kul.

Och kan jag snart få ta mig utomlands.
Vill se annat än denna betong och dessa höghus.
Trafik och brus.

Tjutande bilar och arga bilister.
Blöta gator.

Studenter som hoppar runt ivriga och lyckliga som få.
Vad ska de göra här näst?

De som ej ska plugga vidare..
Inte vill, har lust, eller råd.

Skitsamma.
Jag ska strunta i allt nu.
Kram.

Aldrig mer rädd

Jag vill åka bil, precis som i filmerna. Precis som i tv-serierna. Med luften i håret, med ett leende på läpparna. Utan oro, utan ångest. Lycklig mot ett ännu lyckligare ställe. Jag är så rädd för att det aldrig kommer att vara så. Att det aldrig kommer att bli så.

Tänk om jag alltid ska känna att jag behöver övervaka varenda liten sekund utav livet, se mig omkring och kontrollera. Jag vill slippa bry mig, slippa tänka, slippa fundera och oroa mig.

Det är väl det som fattas. Och jag verkligen hoppas på en förändring. Jag har inte tid för att vänta längre på att livet ska börja, för mig. Är så trött på att ha det så som jag har det. Nu är jag 20år gammal. Nästa år så börjar det bli lite för sent.

Jag blir inte gammal, men jag blir äldre. Och jag vill inte vara för sent ute. Ordna det som ordnas kan. Lån kommer jag ha, för många och för mycket. Men jag hoppas att jag ska kunna finna ett sätt att dra in pengar på.

Förutom en massa skit jobb, sådana som jag hittills haft.
Men, ett nytt kapitel har redan startas. Och jag kommer att få mer hjälp. Med både de fysiska och psykiska.

Kanske vid den här tiden, nästa år- så är jag på väg någonstans i den bil, men luften i mitt hår, ett leende över mina läppar, snart framme vid en destination som endast kommer ge mig ett ännu större leende.

Investera!
Jag måste investera i mig själv.
Kunskapsmässigt, utbildning, körkort.
Självständighet.

Jag vill vara säker.
Aldrig mer rädd.

Frukost + Blommor + Tidning + Kärlek=)

Jag sitter och röker. Och jag känner mig glad. Blommor, fick jag. Tidning, frukost på sängen (mer eller mindre). Känner mig riktigt uppskattad. Idag.

Allt som var igår, är som bortglömt.
Nu är det den här dagen som spelar roll. Ingenting annat. Och jag kunde inte ha fått en bättre start.

Sjukskriven i ytterligare 3 dagar till. Därefter så ska jag på återbesök hos min läkare, den 7juni. Förhoppningsvis så sjukskriver han mig tills min uppsägningstid är över.

Har blivit ombedd att stanna kvar, de vill ha mig tillbaka. Men jag har inget där att hämta. Jag ska börja om på ett nytt och fräscht liv. Ett mer glädjefullt och roligt. Äntligen ska jag få börja skolan!

Och vi ska ha en underbar sommar! Mycket roliga planer. En utlandsresa till att börja med, min första dessutom.

Är lite nervös över mitt avslutningsmöte som jag ska ha med chefen. Då kommer de att ta farväl utav mig, alla mina medarbetare. Och jag kommer nog bli tårögd. Vill helst slippa. Men jag måste ge dem ett värdigt hej då.

Jag älskar trotts allt de medarbetare som jag jobbat med i över 1,7 år tillsammans. Kommer bli svårt, och pinsamt. Men vad gör man inte.

Nu ska jag fortsätta kolla VBÅ.
Hörs.