Alla människor tycks vara någon annan än den som vi uppfattar och tror oss veta dem vara. Igår så åkte jag sällskap med en arbetskollega ifrån jobbet. Vi skulle först vänta på bussen i ca 20min. Sedan så skulle vi vänta på nästa buss och under tiden så började något ändras med honom.
Hans blick och hans ton i rösten förändrades. Han började berätta om sitt liv. Han berättade att hans riktiga namn inte är det som vi trott. Att han har bott på de mest skumma ställen. Att hans föräldrars födelseår är annat än det som står registrerat i folkbokföringen.
Han har varit i kriget, han har varit med om alldeles för många nära döden upplevelser. Vid första bussplatsen så hade jag tagit fram en tidning för att jag ville läsa mitt horoskop. Och jag frågade honom om vad han var, Stenbock.
Jag läste mitt, läste hans men läste inte högt. Sa att det inte stod något speciellt. För det gjorde det inte heller. Lika bra det då, det skulle väl ändå varit onödigt, då han i själva verket är skorpion.
Jag tycker bättre om honom nu. Gillade hans genuina och mer osäkra sida bättre än dem som han visar utåt. Han berättade en hel del personliga saker. Vet inte varför som jag fick ta del utav det.
Innan han gick av bussen så sa jag att jag inte kommer säga ett ljud. Och han sa, det vet jag väl. Varför tror du annars att jag berättade?
Vilket förtroende.
Nu blir det lite skumt att jobba tillsammans idag, då jag vet hurdant han egentligen mår. Hur ledsen, ensam, isolerad och deprimerad han är. Men för oss så ser han inte ut att vara något utav de sakerna.
Alla har vi hemligheter, men nu känns det som om att mina är mer hanterbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar