Baby Angel Alien

Idag är det den 10 April. Imorgon den 11 April. För två år sedan vid denna tiden så hade jag nyligen fått reda på att jag var gravid.

Trotts att jag omöjligen skulle kunna varit det. Jag hade blött och jag hade ingen som helst aning om att jag skulle ha något växande inom mig, ett barn.

Jag var på besök hos barnmorskan, just för att jag hade blött så himla mycket. Hon sitter där och undersöker mig, och säger - Men Sabina du har ett levande foster inom dig, du är gravid.

Allting var bra, alla värden såg bra ut. Nu visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade bara ett par veckors tänka på mig för att fatta mitt beslut. Vecka 11 + ett par dagar till.

Så långt hade det gått. Kanske var jag lite rundare om magen? Jag såg ingen speciell skillnad. Inte i det tidiga stadiet. Jag åker hem, hem till honom. Vi som skulle skiljas åt dagen därpå.

Han skulle åka iväg. Och vara borta länge länge. Allting var surrealistiskt. Jag var gravid med hans barn. Han och jag skulle förmodligen inte ses på minst ett par månader. Jag skulle vara hemma själv. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.

Jag vet inte.
Dagen därpå åkte han iväg.
Jag kom hem efter att ha följt honom till centralen.
Kom hem och bara grät.

Grät tills jag hade så ont. Så ont att jag var tvungen att säga till min mamma vad som händer och att ringa en ambulans. Det hela gick väldigt fort. Jag fick missfall och från den ena dagen till den andra så hade jag fått veta att jag väntade barn till att inte hinna förstå, för jag var chockad.

Till att bli av med min pojkvän och till att vara ensam. Ensam kvar i mitt tillstånd, i min förvirring och i min förtvivlan. Jag hade förlorat barnet, jag hade förlorat min rätt, min chans till att fatta ett beslut.

Därför så kommer jag alltid att sörja, för jag fick inte ens fatta ett beslut. Vad jag än skulle valt att göra. Det spelar ingen roll hur jävla uppenbart det beslutet skulle kunna ha varit.

Jag fick, jag upplevde, jag chockades och jag förlorade.

Orden fira, passar inte in här. 2 års nykterhet. Grattis. Verkligen. Men jag vet inte om jag vill höra om det. Glömt bort allting annat?

Nu ska jag iväg och jobba.
RIP Alien.
Så som jag hann se dig.