Jaha. Hej. Imorgon så ska jag tydligen öppna. Jag ska upp kl 0400. Intressant. Riktigt intressant. Min käre arbetskollega är sjuk, hon ringde och sjukanmälde sig för att sedan fullständigt ignorera i att svara när de ringer ifrån jobbet.
Jag förstår henne, för jag känner för att göra precis likadant. Nu ringde min chef för ca 5 timmar sedan och bad mig komma in imorgon. Öppna. Why? Alla kommer att vara på plats. Låt mig slippa, eller låt mig iaf få gå hem efter frukosten?
Vad ska jag göra där, det är fullt med chefer och kompetent personal. Varför och vart komma jag in i bilden? Jag ska dit för att min arbetskamrat återigen efter att ha varit sjukskriven i över en och en halv månad känner att hon inte vill jobba. Hon var tillbaka häromdagen, i en dag.
Men imorgon får det också ta stopp. Jag har haft kul under vissa stunder på det stället. Jag har haft bra stunder, men de behöver inte sluta för att jag slutar köra som arbetsledare. För imorgon så säger jag stopp. Konsekvenserna får bli vad dem blir. För jag orkar inte mera.
Dessa sjuka tider och dessa ansvarsåtaganden som är omöjliga att leva ett lyckligt och glatt liv med. Jag vill bara få slappna av för engångsskull. Jag vill bara jobba som vanligt. Inte som en vettskrämd och argsint idiot.
Tycker synd om de som faktiskt kommit att gilla mig och mina skift. De kommer nog bli tufft för dem framöver då som de längre inte är under "mitt våld". Jag har trotts allt varit väldigt förstående och respektfull i min roll som deras chef. Nu vet de vad som väntar dem.
Jag har under hela denna dagen velat fram och tillbaka. Undrat och funderat om det är rätt beslut men kan inte se annat än att det är det. Så arg och ledsen, frustrerad och förbannad som jag har varit över människorna där och allt som har med mitt nuvarande jobb och min nuvarande arbetsroll att göra tala klart och tydligt om för mig att nu är det dags för att slut.
Undrar hur hon kommer att ta det min chef, vi får väl se. Jag har iaf all rätt till att göra vad jag vill. Ser på sätt och vis fram emot det. Att bara stå där och inte göra ett skit eller också jobba på som en kossa men slippa få all skit kastad över mig.
Det som kommer bli jobbigast är väl rasterna, eller ja rasterna kommer väl bli sköna att få för engångskull. Men jag kan glömma rökpauserna. Och dessutom så lär bemötandet emot mig inte bli det bästa. Förmodligen blir det mycket arga miner ett bra tag framöver.
Det händer saker inom familjen också. Nu ska vi tydligen inte säga upp lägenheten. Utan ha kvar den. Min mamma ska flytta tillbaka. Varför? Alldeles för larvig och sjuk historia. Men vi blir kvar. Skönt på ett sätt men riktigt jobbigt på många andra.
Har dock bett min bror att kolla upp andra lägenheter i hans namn, så att vi kanske kan få komma bort från den hemska orten åtminstone. Jaha, hopp in i duschen. Sedan ska jag väl läsa lite i min bok och förhoppningsvis somna så jag får en eller tre timmars sömn.
Ser inte fram emot det.
Verkligen inte. Speciellt inte då jag ska stänga restaurangen i ca 7 dagar framöver.
Sug sug sug. Hatar jävla jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar