Ego kuk

Jag är så frustrerad. Jag fattar inte alls vad jag ska tro tycka eller känna. Är du sur? Är du arg nu? Men varför är du så grinig för? Vad är det? Är det något som är fel? Har jag gjort något? Har det hänt något? Vad är det som händer? Är du förbannad? Har jag gjort någonting fel? Har du tagit din medicin? Har du haft en dålig dag?

Har du någonsin tänk på att det kan vara så att jag inte alltid ska behöva förklara mig, mitt beteende och mitt tillfälliga tillstånd. Du beskriver aldrig hur du tänker, hur du mår, vad du är arg eller tjurig över. Nej, för du är väl aldrig det? Nej du visar det inte igenom att svära, slå eller sparka på saker, du visar det inte ens igenom att se sur ut.

Du gör absolut ingenting, det är ditt sätt. Du protesterar, du infinner dig inte i tillvaron och drar dig bort ur undan den. Men jag jag syns jag hörs, jag skriker, jag svär, jag är tyst, jag blir stum. Jag kan inte bearbeta eller hantera mitt. För jag är ett jävla monster. Jag är en tjej, en mens vulkan som bara är beredd att slänga ur mig enorma massor utav aggressioner, utbrott. PANG PANG BOOM !!

Passa er, era jävla änglar. Ni som inte är sura, ni som aldrig känner något, ni som bara är glada, lugna när vi andra, vi som i de med annat kön förblir ragator som bara sprutar ut skit över er. Den skit som ni slänger ner på golvet, den som vi får plocka upp, den skit som ni lämnar på bordet, då ni spillt ut kaffe på morgonen och bara skiter att torka upp.

Den skit ni lämnar i sängen, obäddad, men det stör er inte? Nej såklart inte. Det är bara ett problem för oss, oss idiotiska fittor. Eran jävla skit som ni lämnar kvar i toaletten, era piss stänk över badrummet, era fingeravtryck över hela jävla speglarna. Era jävla lager utav disk, smutsiga golv som ni aldrig damsuger. Soffkuddarna som ni slänger runt och lämnar kvar i ett jävla hög och springer ifrån.

Gardinerna som ni drar fram o tillbaka, och aldrig drar tillbaka. WHAT THE FUCK. Era kukar som ständigt ska masseras, och helt plötsligt så vill ni inte ens få dem masserade, för vi blir för tråkiga, för alldagliga. Vi blir den del utav eran vardag. Fyfan, den där vardagen.

Era jävla fly fältet när det blir svårt, försök och era försök som också ni lyckas med. Barn vill ni ha också, flera stycken, men inte fan förstår ni konsekvenserna utav det heller. Vi blir plötsligt tjocka och oattraktiva. Vi blir tjatiga mammor, vi blir en förvärrad version utav det som ni redan lärt er att tycka illa om. Ni förstår inte att vi inte har lust att massera era kukar efter att ha jobbat, lämnat och hämtat på dagis eller också suttit hemma hela dagen med era ungar, torkandes spyor, bytit blöjor, matat, städat, skurat, och sen undrar ni varför vi inte klär upp oss, gör oss lite fina för er.

Köper lite sexiga underkläder och förför er. JA JÄVLAR VA SVÅRT DET ÄR ATT FÖRSTÅ.
Otrogna, flörtar lite på jobbet, kanske knullar ni på en brud en sen utekväll. MEN VI ÄR så griniga. Vi måste förklara oss och underhålla er. Annars så slutar ni bry er, om ni nu ens gjorde det ifrån början.

Bryr ni er? Bryr du dig?

Katastrofer

Dags att börja leva livet som de flesta andra igen. Om två dagar, på onsdag. Jag är så jävla nervös. Och har mycket annat som plågar mig just nu, jag har ingen aning om vart jag ska förvara alla mina saker.

Mina möbler. Mina väskor, skor, kartonger med alla mina dagböcker, allting som jag någonsin skrivit. Måste hitta en plats som jag kan förvara allting på. Antingen så får jag ha loppis, eller också så får jag slänga allting.

Eller så kanske jag får hyra någons källarförråd. För att hyra ett förråd hos tex Shurgard är alldeles för dyrt. Skulle inte ha råd med den lilla inkomst som jag kommer ha nu framöver.

Jag måste hitta ett extra jobb också, för att få igång ett sparande och dessutom för att ha råd med vinterkläder, äger ingen jacka och definitivt inga skor. Ja livet kan vända när som helst.

Helt plötsligt står jag utan boende, utan en plats att förvara mina saker på, och en riktigt kass ekonomi, men JAG SKA BÖRJA SKOLAN. WOW WOO WOWOWOW.
Livet.

LÄGENHETER

Jag letar efter ett hem, ett längre kontrakt. Ett som sträcker sig över ett år. Centralt. KOM IGEN NU FFS!

Det går för fort

Nu är det redan den 9 augusti 2010. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt. Sommaren är över, och för många likaså deras semester. Idag är det måndag den första dag på jobbet för de flesta.

Jag vet inte vad det är jag egentligen önskar att jag hunnit med denna sommaren. Kanske att jag skulle njutit mer utav vädret, att jag hade legat mer i solen. Att jag hade lyckats släppa taget om allt smått som jag irriterat mig på och bara slappnat av.

Att jag skulle ha varit ute och suttit på en uteservering oftare, något. Bara någonting mer. Men nu är det för sent för det, det kommer regna hela månaden ut och jag ska börja skolan.

Jag är nervös, riktigt nervös. Bara en sådan sak som "vad ska jag ha på mig"? Gör mig nervös. Inte för att jag ska se bra ut, utan snarare för hur dant jag kommer att uppfattas utav de andra som ser mig, som kommer bedöma mig och undra vad för typ jag är.

Det jag verkligen önskar är att jag inte ska hamna utanför. För när jag tänker igenom på hur det har varit för mig i grupp situationer, så har det inte alltid varit lätt. Jag har väl blivit utsatt för mobbing, det är väl vad det kallas för då man får hånande repliker ang sitt utseende.

När man inte blir tilltalad eller någonsin får höra ett gott ord, trotts alla enorma prestationer som jag utfört. Blivit hackad på, fått elaka kommentarer, fokus har alltid legat på det ända lilla som varit negativt.

Jag har förvandlats till en outsider, en ensamvarg. I alla situationer. I alla fall när det kommit till den grupp som jag tillhört. Visst har jag blivit uppskattad, i vissa fall. Men aldrig riktigt blivit accepterad eller respekterad.

Nu vill jag att det inte ska bli så igen och jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli annorlunda. Men med värdighet. Självklart så skulle jag vilja veta vad för typer utav människor som kommer gå i min klass, åldrar i alla fall.

Men överleva kommer jag. Det ska nog gå bra. Nu måste jag börja vända på dygnet och se framåt. Först och främst så gäller det för mig att hitta ett boende. Och att få komma igång. Och dessutom köra på som en tok med träningen.

Dieten är någorlunda planerad, med start 18 aug. Nya rutiner, nya erfarenheter och nya mål. Ska bli rätt skönt ändå..

Hörs.

K Ä R L E K

Jag har inte varit inne på denna bloggen sedan i juli. Nu loggade jag in och ser att min blogg bild är borta. Alla färger ändrade, nya "mallar" finns tillgängliga. Jag förstår absolut ingenting.

När man ska gå in under färgteman, så ser jag inte ens några färger. Allt förblir svart och vitt. Men det är väl lika bra. Jag lyckades i alla fall ändra på text formatet på bloggens rubrik samt lite till.

Idag är det fredag den 6 augusti. Det känns helt sjukt. Snart är min lediga tid över och likaså denna sommaren. Den gick alldeles för fort. Och jag hann inte med mycket. Inte de sakerna som jag skulle vilja hunnit med och fått uppleva.

Känns rätt trist. Och samtidigt så får jag panik, när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att få uppleva en sommar till som 20 åring. Jag tycker inte alls om att jag blir äldre hela tiden. Det blir väl vi alla.

Men för mig så är det otroligt smärtsamt att bli äldre. Allting blir bara svårare ju äldre man blir, så är min egna erfarenhet. Nu är det återigen problem kring boendet, jag vet inte vart jag kommer att hamna efter att denna lägenheten är uppsagd.

Jag ska försöka mitt yttersta att söka via bostad direkt, som en galning ska jag söka i 3 veckors tid. Och hoppas på att jag har änglavakt och hittar något som inte är alldeles för illa.

Om jag ens hittar något. Snart börjar skolan dessutom, snart ska jag alltså återgå till en normal vardag, upp på morgonen, iväg - göra mitt jobb, interagera med andra människor, vara nervös, lära känna nytt folk, få problem, lära mig nya saker, börja studera, herregud vad jag fasar inför matematiken.

Komma hem, laga mat, iväg och träna, hopp i säng i tid. Vara ledig på helgerna till en början och sedan köra på samma rutiner tills jag får mitt första skollov. Känns väldigt främmande för mig.

Och ett stressmoment är det att : JAG NU OFFICIELLT ÄR ARBETSLÖS! Och måste hitta mig ett extra jobb. Jag har nämligen en plan, och det innebär att jag måste få in ca 3000kr extra utöver mitt csn bidrag per månad.

Som ska sparas till ett speciellt moment. Ett som kan komma att få mig må mycket bättre och känna mig glad med mig själv. Jag undrar bara vart jag ska börja leta? Ica, bra med OB. Bra betalt. Kanske det, men sitta i den kassa igen?

Jag är inte så service inriktad, jag är duktig på att låtsas ifs. Kanske skulle jag söka rollen i de mest påkostade kommande svenska filmerna. Kanske skulle jag lyckas, så bra skådespelare som jag ändå är haha.

Nej nu måste jag göra i ordning lite kaffe, göra upp en plan för träningen de återstående dagarna för denna veckan. Vänta hem gosebjörnen och ge honom en extra stor kram.

Det känns bra nu.
Jag är kär, det ni. K Ä R L E K .