Jag vill åka bil, precis som i filmerna. Precis som i tv-serierna. Med luften i håret, med ett leende på läpparna. Utan oro, utan ångest. Lycklig mot ett ännu lyckligare ställe. Jag är så rädd för att det aldrig kommer att vara så. Att det aldrig kommer att bli så.
Tänk om jag alltid ska känna att jag behöver övervaka varenda liten sekund utav livet, se mig omkring och kontrollera. Jag vill slippa bry mig, slippa tänka, slippa fundera och oroa mig.
Det är väl det som fattas. Och jag verkligen hoppas på en förändring. Jag har inte tid för att vänta längre på att livet ska börja, för mig. Är så trött på att ha det så som jag har det. Nu är jag 20år gammal. Nästa år så börjar det bli lite för sent.
Jag blir inte gammal, men jag blir äldre. Och jag vill inte vara för sent ute. Ordna det som ordnas kan. Lån kommer jag ha, för många och för mycket. Men jag hoppas att jag ska kunna finna ett sätt att dra in pengar på.
Förutom en massa skit jobb, sådana som jag hittills haft.
Men, ett nytt kapitel har redan startas. Och jag kommer att få mer hjälp. Med både de fysiska och psykiska.
Kanske vid den här tiden, nästa år- så är jag på väg någonstans i den bil, men luften i mitt hår, ett leende över mina läppar, snart framme vid en destination som endast kommer ge mig ett ännu större leende.
Investera!
Jag måste investera i mig själv.
Kunskapsmässigt, utbildning, körkort.
Självständighet.
Jag vill vara säker.
Aldrig mer rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar