Under Utvecklad.

En dag kvar att ta mig igenom tills på fredag. Har varit nära till att bryta samman ett per gånger nu. Under gårdagen så var det tårar i mina ögon som vällde, men som jag aldrig tillät välla ur.

Det var många som sa det, det ser ut som att du ska börja gråta vilken sekund som helst. Så var det också. Vilken sekund som helst.

Tänk om jag bara gör det. Börjar gråta. Bryter samman. Visar utåt. Vänder ut och in. Visar och slutar att dölja.

Vägrar alla osynliga krav. Bryter mot reglerna. Blir den där tjejen som jag känner att jag är. Tänk om jag sa mer, tänk om jag hade orden.

Underutvecklad verbalt, socialt, känslomässigt, tankemässigt. En katastrof, ett missfoster. Vilken dag är det som jag vaknar upp? När är den dagen här? När kommer min styrka träda fram?

Har jag ingen styrka kvar. Kanske den är underutvecklad. Vill Vill och Vill verkligen inte känna mig som ett svagt försök. En ofullständig människa.

Imorgon får jag sova. Jag behöver sova. Vila. För det tar aldrig slut. Tankarna, känslorna, stressen och pressen. Jag får aldrig nog, nog med tid. Nog med återhämtning.

Hela livet för mig är en ända stor återhämtning. Summan utav allt som varit, är det jag återhämtar mig ifrån idag. Flera år senare. Kanske jag kan bli klar.

Jag hoppas det.