Onödigt med tid

Och nu sitter jag här, snart är det dags att gå. Är ledig imorgon. Har velat vara ledig sen jag gick till jobbet i lördags.

Men nu förstår jag plötsligt inte varför som jag ska vara det. Ledig. Vad ska jag göra? Hur kommer jag må? Vad är det som kommer att hända när jag är ledig?

Jag ser ingen poäng med någonting.
Allting är ...

Men jag kan lika gärna bara fortsätta då.

Kommer inte ta livet av mig direkt.
Vill inte göra det heller.

Att ta livet av mig för att allting känns så meningslöst.
Det vill jag inte.

Och inte utav någon annan anledning heller.
Det är nog så som jag har läst.

Att vi idag har alldeles för mycket tid.
Tid till att reflektera, till att känna efter, fundera, tänka undra.
Det måste vara det som gör det.

Vi får tom chansen till att reflektera och känna efter ännu mer om vi går till läkaren och blir sjukskrivna.

Varför känns det då som om att jag aldrig får tid nog?
Lider jag utav någon progressiv sjukdom?
En psykisk.

Tid för ångest.
Ja.

Tiden för ångest.