Flicka lilla

Det har varit en väldigt konstig dag.
Men jag har hittat bra musik & jag har börjat skriva på något som jag tror kommer bli rätt bra. Vi får se hur lång tid det tar att sammansätta allting. Redigera, klippa, klistra sudda ut och lägga tillbaka.

Jag har varit ledsen idag, samtidigt som jag har varit tacksam. Samtidigt som jag känt mig otroligt förvirrad. Ovanligt va? Nyheter Alarmerade nyheter Hon den där tjejen som alltid är förvirrad och kluven är det idag igen!!

Längtar bara efter en kram. En lång varm och trygg kram. Jag får det snart. Vilket känns bra. Jag behöver dem. Kramarna. Vet du, jag behöver att få känna mig liten ibland. Det hela är säkerligen helt sjukt.

Men ibland så behöver jag få känna mig som en liten flicka igen. Jag sörjer den lilla flickan som aldrig fick bli sedd. Som aldrig fick de där kramarna som för henne betydde mer än allt i världen.

Jag blir aldrig den lilla flickan igen. Men hon finns där inom mig. Hela tiden. Och än idag så söker hon efter tröst. Än idag så söker hon efter kramarna & trotts att de kommer ett par år för sent & inte ifrån hennes föräldrar. Så behöver hon dem Lika mycket.

Trösten.
Som hon aldrig lyckas att få.
Som hon alltid kommer att leva utan.

Avsaknaden utav trösten.

Det som alltid känns som ett evigt, tomt, djupt och mörkt tomrum hos henne.
Det är trösten som aldrig lyckades nå fram.

Den blev väl feladresserad.
Hon vill nöja sig med det som finns idag,
så ofta låtsas hon för sig själv att det är tillräckligt.

I många lägen så faller hon
och hon vill inget mer än att gråta,
skrika, banka och slå hårt i väggarna.
Hata och Hata något så innerligt.
Sörja och gråta i dagar.

Hon behöver agera ut.

Visa allt som hon då inte kunde,
allt hon idag vet,
saknades.

Men jag har kärlek.
Jag får kärlek.
Jag närs.

Hela tiden.
Det blir nog bättre för henne,
för mig.

För Oss, vi som är en och samma lilla flicka.