Känslor från förr

Jag känner mig som en försvarslös liten kanin på språng ifrån en fet räv. Räven är listig,slug. Den biter till och överfaller när man minst anar. Likaså gör mina känslor mot mig. Troligtvis så lider jag utav någon form av allergi. Dator/Internet allergi.

Jag tycks bli nedstämd, nästan så fort som jag sätter mig vid en dator, i varje fall då som jag är ensam. Som nu. Väl hemma efter jobbet, så kändes det skönt att vara tillbaka hemma efter att ha varit borta så länge.

Duschar, som alltid. Kokar vatten, gör i ordning te. Slår på datorn.. ännu har ingenting förändrats. Jag känner mig nöjd och varm, lampan den ser fin ut, jag gjorde ett bra val utav färg. Nu har datorn laddat färdigt och jag beträder internets värld.

Loggar in på msn, det är inte många inne. Bara ett fåtal, men jag är ändå inte chatt sugen. Loggar in på en del sidor som jag regelbundet besöker. Läser lite, ser mig för efter allt nytt som hänt. Läser kommentarer, bloggar, meddelanden mm.

Jag läser även nya diskussioner, läser svaren i trådar och skapande diskussioner utav mig själv. Musiken har jag sedan start haft igång. Och plötsligt mitt i detta så känner jag mig otroligt nedstämd och inte alls lika väl till mods.

Nästintill gråtfärdig.

Det infinner sig en känsla hos mig, en längtan efter att få sörja. Det är som om att min kropp och själ behöver få må dåligt, efter all den hets jag upplevt de senaste dagarna. Tid för känslor krävs. Undrar vilken tid i mitt liv dessa känslor som hemsöker mig kommer ifrån?

Det har inte hänt något idag, eller de senaste dagarna. Finner det därför svårbegripligt att fatta varför allt detta då händer inom mig?

Det här är nog varför som jag borde ha en samtalskontakt trotts allt. En utomstående person som skulle kunna hjälpa mig att få förståelse för mig, mina galenskaper och idiotiska känslokaruseller.

Sen är det väl ingen hemlighet att jag har spenderat en hel del tid framför datorn under mina mörkaste och mest ensamma perioder i livet. Kanske det bara sker på automatik - dator "Aha - dags för att slå på negative mode". Sörjande, Tårar, Ilska, Ensamhetskänslor, Kluvenhetskänslor.

Utmattningen översköljer nog det mesta nu i alla fall som tur. Snart är det dags för välbehövlig sömn. Har slitit som ett svin de senaste dagarna och känner mig berättigad ett par timmars vila, och helst utan att halsens besvär väcker mig ur min underbara dvala.

Skriver snart igen.
Tills dess, God Natt och Gott Nytt År!