Idag så gjorde jag en riktigt dum grej påvägen hem. Satt på bussen och redan innan jag klivit på den så kände jag att något kunde gå riktigt fel. Tyckte att det var rätt så pinsamt att jag och min arbetskollega klev på samma buss, utan att ens så lite som nicka mot varandra.
Nog att vi inte behöver vara bästisar för att vi råkar jobba på samma ställe, men ialla fall. Här har vi spenderat nio timmar tillsammans på våran gemensamma arbetsplats. Vi har under ett par månader arbetat tillsammans. Och vi har inget som helst intresse i att lära känna varandra.
Fine, det är ömsesidigt.
Att jag däremot missar att han sitter strax framför mig i bussen där som jag sitter och pladdrar på om hur jag känner inför cheferna. Där jag nämner hur inkompitenta jag tycker de flesta anställda hos oss är. Och i synnerlighet folket i vårat mangagement -team.
Jag kände mig rätt idiotisk då som jag såg honom kliva av den sittplatsen. Dock så kollade han inte alls åt mitt håll och förhoppningsvis så bar han mp3spelare. Jag skäms lite, men samtidigt så tycker jag inte att en skada är skedd.
Det som är och blir jobbigt är att han vet för mycket om mina tankar ang stället, dess personal, dess rutiner och framförallt mina åsikter och tankar kring cheferna. Tur då, att jag inte som mycket som nämnde honom.
Lyckat, verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar