Om jag kunde så skulle jag....

Om jag kunde så skulle jag säga upp mig. Helt. Försvinna. Leda bort mig själv ifrån allt som ekar omkring mig, inom mig, överallt. Men jag kan inte, jag måste trotts allt ta hänsyn till andra människor i mitt liv.

Om jag skulle förlora dig, så skulle jag nog inte bry mig mycket mer. Jag skulle nog inte falla tillbaka i drogträsket, men förmodligen så skulle jag ordna in mig på ett behandlingshem.

Ordna till mig, så gott jag kunnat och sedan blivit personlighetsförändrad.
Kanske är det precis det som jag skulle behöva göra även idag. Men jag vågar inte, vad exakt är det som jag skulle behandlas för?

Känner bara att jag skulle behöva få släppa taget om allting. Lägga mitt liv i andras händer och låta mig styras. För mig så verkar det som om att alla val jag gör är de rätta, men det tar mig fan flera år att göra de valen också.

Allting står stilla.
Jag förblir likadan, lika knäpp, lika rädd, lika ensam, lika asocial och lika jävla livstrött. Jag behöver bada, kamma till mig, klippa mitt hår, klä på mig neutrala kläder, ordna till mitt psyke och bete mig som en människa.

Gå ner i vikt och vara glad.
Varför kan jag aldrig vara glad?
Varför måste allting analyseras, funderas över och planeras, ältas, övervägas om och om igen. AGERA DIN HANDLINGSFÖRLAMADE MÄNNISKA.