Nykläckt

Jag har tappat bort allting som jag en gång hade, eller hade jag någonsin någonting?
Det ligger delar utav mig själv överallt, jag ser åt höger, vänster upp & ned.

Det finns överallt.

Vill plocka ihop och limma, klistra tejpa, göra vad som än krävs.

Återge mig, mig själv.
Vem är det som jag ska skylla på?

Har jag ensam försatt mig i denna röran, utav kluvenhet och förvirring.
Känner inte mig själv. Hur hamnade jag i denna situation?

Nu börjar jag också bete mig som jag gjorde förut.
Tar till olika flyktmetoder.

Vill inte känna vid denna ovisshet och tomhetskänslan mer.
Tar en tupplur och låtsas som om att allt är bra när jag vaknar.
Springer iväg till bussen och går som en duktig flicka och jobbar.

Gör bra ifrån mig.
Kommer hem,
samma rullians dagen därpå.

För att sedan få vara ledig, en dag igen.
Den dagen, den sover jag.

Så fort flykttillfälle ges så tar jag genast den.
Livet passerar, jag ser det som ur ett fönster på en buss.

De åker, nästintill flyger mig förbi.
Med hastig fart.

En dag ska jag fånga det som finns utanför fönstret.
När kommer den lusten, det modet och den dagen?