onsdag 3 februari 2010

Nu

Men om jag bara vill dö då?

Falla ner i ett tomrum, ett ingenting.
Bli det som jag en gång var.

Kliva av jorden lika fort som jag beträdde den.
Försvinna.

Velar mellan någon form utav längtan efter livet och en längtan bort ifrån det.
Vill inte delta.

Det tar för mycket kraft utav mig att behöva synas.
Ingen ska få se mig, ingen ska få höra mig.

Bort, gömd.
Bortglömd.

Skämmas fyfan, skammen täcker mig, existerar ständigt i mitt medvetande.
Vill lassa av mig allt och bara dra.

Jag drömmer, lever i en fantasi.
En förhoppning om liv.

Önskar så hemskt gärna få leka.
Springa, rulla runt i gräset.

Njuta och skratta.
Tiden går och jag blir äldre.

Nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar