Varför känns det alltid som om att det är jag ensam mot världen, de gånger som jag lyssnar till denna musik. Jag och musiken mot er alla, ni som vill och försöker att motarbeta mig. Min inre kaos revolterar.
Hålet i mitt hjärta förminskas samtidigt som det förstoras. Platsen för er sinar och det svarta tomma erövrar.
Borde det inte vara annorlunda.
Vad är jag så arg på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar