Nu sitter jag här, med trådlöst internet. Är inte hemma och mår förunderligt mycket bättre än vad jag brukar göra framför denna mackapären. Inget stör mig lika mycket, inget tycks kunna nå mig eller skada mig.
Påträngande dumheter och självkritiska kommentarer tycks inte skapas utav mig själv, till mig själv. Undrar om det kan vara som jag tidigare skrev, det hela hänger ihop. Ensamhet och datorer ger mig tiden till att se och känna efter.
Reflektera på ett annat sätt. Söka, jag och detta eviga sökande. Tidvis så blir jag inte klok på mig själv för att jag hela tiden tycks söka efter något som jag själv inte ens vet vad det är. Det förblir ett envist sökande efter svar, på allt som jag känner behov inför att ha svar på.
Det finns inga svar att få. Inte utav mig själv och inte heller utav denna dator, detta internet. Jag ställer frågorna som jag redan tror mig listat ut svaret till. Så jag kommer ingen vidare med mina frågeställningar.
Hur som helst. Nu är det rätt så skönt att äntligen få slippa känna att behovet finns här. Just nu är det inget behov. Jag kan vara och slappna av i vardandet. Nu är det dessutom dags för att sova. Vi hörs snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar